Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vra.
((Påföljande vår hördes en entonig ringning från Götlunda
sockenkyrka; det var på qvällen och dess alla fönster voro
upplysta, orgorna brusade och en procession fyllde långsamt kyrkan,
der i det starkt upplysta koret en kista stod på ett utbredt
bårkläde.
«Alla bänkar voro uppfyllda af nyfikna menniskor, som skulle
se på högtiden. •
’Det4 var ändå’, yttrade en bondgubbe, ’synd om vår baron;
han var beskedlig och gladlynt, han, utom på sista tiden/
’Ah, Herre Gud, han var som en riktig hamn — som en
skugga; han rent af tärdes bort och förtorkade som en blomma,
som vissnar. Fort nu — hm, b vilka äro de som bära?1
’Officerare, vet jag, med plymer i hatten och släpande sablar,
och den der — jaså, det är bror hans, löjtnanten, som går i
sorgen, och den andre?’
’Jo, det är magistern.’
’Hva<Lärhan för en, egentligen så att säga?’
’Jo 3i’, menade en gumma, ’visst säges något.’
’Hvad då?’
’Åh jo, hade lyckan varit god, så hade han varit baron, han
också/
’Åh för tusan, inte ar det så?’
Ma, inte vet jag; men inte vore han så gödt som herre i
huset, om han inte vore slägt/
((Processionen nalkades altaret. Magister Gerhard gick med
blicken häftad på golfvet, men ingen tår fuktade hans allvarliga
öga. Löjtnanten deremot gret som ett barn.
((Ceremonien var högtidlig, då presten till den eviga hvilan
invigde stoftet efter baron Felix Ankarstjerna, som dödt vid trettio
års ålder, i blomman af sitt lif, af svaghet, förtorkad, utmärglad
som en gubbe. ’Underlige äro Guds vägar’, suckade några fromma
åhörare, ’underliga och outransakliga’.
((Friherrinnan satt stum af sorg; hon talade intet, tänkte intet,
kände nästan ingenting. Hon hade hoppats allt af vårluften; den
hade kommit, svalorna qvittrade redan på takåsen, vildgässen hade
C. A. Wetterherghs Samlade Skrifter. IX. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
