Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda menniskor, i hans namn, gifva åt den arme och förskjutne*
Här är en min vän; hon skall, då jag icke har tid, se om Fiol*
rotskan, hon skall vara en syster åt Fiolrotskan, en mor för
Fiolrotskans barn och så vidare — lofva mig blott att med ödmjukt
sinne lyda hennes förmaning. — Inte sannt, Margret, vi skola
hjelpas åt, vi skola upplyfta denna arma varelse ur eländet?’
«Jag lofvade hvad jag kunde.
’Se här, Fiolrotska’, återtog Mimmi och tog upp en sedel ur
piraten, ’se här, min goda qvinna.’
’Gud välsigne och bevare . min lilla välsignade, söta, goda
mamsell, som Gud utsändt till de fattiges välfärd!’ ropade den
smutsiga menniskan och kysste min nya vän på klädningsärmen.
*Låt nu se, Fiolrotska, att hon använder den ringa skärf, jag,
ledd af Guds kärlek, skänkt henne — använder, säger jag, denna
ringa gåfva till sin och de arma barnens sannskyldiga bästa och’
— dragande upp några skrifter ur fickan — ’läser och betraktar
dessa sedolärande och nyttiga berättelser om huru en sannt
religiös menniska bör handla och vandla; låt mig se, kära Fiolrotska,
att hon i alla sina lifsdagar genom flit, redlighet, ett sannt, för
sanningen öppet sinne, genom qvinlighet och moderlig kärlek, icke
förbiser sina dyra pligter — jag vill ej säga endast som maka,
ty det skall Gud veta, att Fiolrotskan är ett exempel för en öra,
förlåtande hustru, utan som mor. — Jag anser bäst att
Fiolrotskan sammansparar den ringa skärf jag gifvit och sålunda skaffar
sig en liten, samlad summa.’
«Under hela detta tal hade menniskan, nigande vid hvarje
komma, stått framför Mimmi och sett under lugg, tydligen
tänkande: ’nå, när tar det slut?’
’Se så, min goda gumma, lef väl!’ yttrade Mimmi och höll
på att gå, men stannade åter och fortfor: ’låt mig nu se,
Fiolrotska, att du använder den skärf, som goda menniskor gifvit dig,
på ett sätt, som på en gång kan tillfredsställa deras önskningar,
hvilkas billighet du väl ej nekar, samt ger sann tillfredsställelse
åt ditt eget hjerta.’ — Den arma menniskan kysste åter sin
väl-görarinna på klädningsärmen, och vi gingo.
’Ack’, yttrade Mimmi, ’det är ändå en glädje att se det goda
folkets innerliga tacksamhet — och man kan genom förmaning
göra mycket, blott man icke tröttnar; men, min Gud, de fleste
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IX. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
