Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*0, hon dog väl ordentligt’, yttrade öfversten; — ’jag får
presentera min systerson, konglig sekreteraren Alfred Bergin från
Stockholm/
’Odmjukaste tjenarinna! Åh, herr konglig sekreteraren vet
väl redan hvem jag är? — vänskapen är så sällsynt här i verlden,
att antalet i vänskapens trånga ring snart är räknadt. Ack! det
är en verklig lindring att fä tillbringa några ögonblick inom en
lycklig familj och se små snälla barn. Hdr är det, Otto? 1 dag
har tant icke några drufvor, men hon har samma varma hjerta
som alltid/
’Nå sitt, lilla Mimmi*, bad öfverstinnan.
Tack, gode, käre vänner; — du må tro, Emma, att den
stackars gubben lider förskräckligt — han står nu vid grafvens
brädd, utan en vän, utan ett stöd, en förtrogen, intill hvars bröst
han kan luta sitt trötta hufvud. Det är emellertid obegripligt med
menniskor, som riktigt pina andra medx sin vänskap/
’Hur då, lilla Mimmi?’ frågade öfversten.
’Ack jo, inte bör jag säga något om de inre förhållandena i
ett hus, der jag åtnjutit så mycken vänskap, som inom
hofkam-rerns familj; men, mina vänner, den här fru Qverthal, som lär
vara salig kamrerskans kusin på mödernet — ni känner fru
Qver-thal, som är enka efter aflidne kassören Qverthal P*
’Ja’, blef öfverstens och öfverstinnans svar.
’Nå, hvad tycks, fastän jag var der, fastän hon tydligen såg
att hon var öfverflödig, ty två kunna ej göra en syssla, så var
man ej i stånd att bli henne qvitt, utan hon hängde vid som en
kardborre. Den stackars döende ha$e ingenting annat att tänka
på, än att kaffet skulle räcka. — Herre min Gud! jag sade rent
ut till fru Qverthal: min bästa fru Qverthal, jag inser det nit,
den kärleksfulla ömhet, sade jag, som drifver er hit; men med
Guds hjelp så orkar jag ensam med alltihop. Den döende bad
och besvor mig att något hvila mig, att gå hem och sofva; men
jag sade: tala ej så, hvem kan sofva i denna vigtiga stund? Kam*
rern bad mig ej offra helsa och lif; jag svarade: mitt lif är till
för att offras åt mina medraepniskor. Med ett ord, jag blef qvaT
intill dess förlossningens stund skulle komma. Allt hade aflupit
lugnt och stilla, om inte fru Qverthal, som, oss emellan sagdt, är
en rå, känslolös menniska, men, såsom sådana äro, ganska hög*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
