- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
107

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Bry sig inte om hvad hon säger; nu lefver jag som ungkarl.’
Han tände pipan och satte sig.

’Ni gör rätt i’, hörde vi Mimmi säga, ’som låter er känsla
brusa ut i toner.’

’Men tror ni, att det är nog för mitt hjerta? — ingen
deltagande vän hör dessa toner.’

’Hvem är då jag, bäste konglig sekter?’

’Ni?’

’Ja.’

’Oh! det ar ej möjligt, jag är dömd att lefva oförstådd, ingen
vill, ingen kan fatta . • .’

’Ack jo, kanske klarare än ni sjelf.’

’Vore det möjligt — vore det möjligt att jag, som förut letat
efter en deltagande menniska och aldrig funnit någon, skulle här
möta en främling?’

’Främling? Säg ej så — jag är ej främmande för lidandet.’

’Att ni, bättre än min onkel . . .’

’Er onkel, ack! han fattar ej hjertats qval, lika litet som
hjertats fröjd.’

’Det yar f-n till käring’, mumlade öfversten.

’Så går det med dem ~som lyssna’, anmärkte jag, nästan qväfd
af skratt.

’Men han är eljest så öm’, sade Alfred, ’så god.’

/Ja, på sitt sätt, på sitt vis, men det är omöjligt att. en
gammal militär kan begripa hjertats mystér; uppfostrad i ett läger,
under kanonernas brak, trummornas hvirflar och soldaternes råa
skämt, kan han icke intränga i lifvets helgedom, som endast står
öppen för — för . * .’

’Civilstaten, kan jag tänka’, mumlade öfversten.

’. . . för dem, som kunna fatta . . .’

’Bästa Mimmi’, ropade Alfred utom sig, ’var min vän —
förlåt — mamsell Mimmi, skulle jag sagt; men min känsla . .

’Ack! det göres ej behof af ceremonier — jag är er syster.’

’Jag eger då en syster, en deltagande syster? Ack, jag har
aldrig egt någon syster, jag har aldrig fått hvila, vid en moder?
bröst!’

’Nu ljög han som en borstbindare — syster min lefver, min
själ, än i dag och hafver sin varelse’, anmärkte öfversten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free