Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniska. Hon delar nu sin tid mellan dem och gläder sig åt
när Amie sitter och faktar med framtassarne. För honom är hon
verkligen allt, ty Amie är då gammal och ful, att hvar och en
annan skulle låta skjuta den giktbrutna stackarn — hon ensam
älskar honom, smeker honom och ger honom sockerskorpor, men
Amie viftar på svansen och sitter äfven för andra än sin
väl-görarinna. Otack är verldens lön — och vare detta slutet på den
historien.»
Assessorn såg på klockan, hon var ej mera än sju.
«Tack, goda Margreta, tack men vi ha godt om tid —
hm, von Röbbeln, nu är det din tur.»
«Min? — hm, jag vet inte — jag minns inte.»
«Ah jo, käre Röbbeln», ropade vi litet hvar. «Bror Röbbeln,
onkel Röbbeln, käre Röbbeln», så regnade titlarne, «tala om något.»
«Hm, låt mig ftmdera, låt mig blott få tid — inte har jag
något urval af historier — jag har inga hertigliga slagter att tala
om, inga blå ormar och röda barn — och, till på köpet, inga
Mimmier — hm* —• han tystnade några ögonblick -— ’ja, vill ni
höra ord för ord en bondhistoria?»
«Ja.»
«Hm — ja, men det är bara en bondhistoria, sådan som jag
hört den af en skjutsbonde, och är för den skull inte egentligen
en historia, utan en hel hop sammanrörda i hvarandra — det blir
er sak att hålla reda derpå.»
«Ja, det skola vi.»
Och kaptenen sade: ^berättelsen kan kallas Ett skjutshåll.
«Det var», började kaptenen, «för många Herrans år sedan
jag en vacker dag var på vägen till Sördala gästgifvaregård. Jag
hade på Sördala fått ett par raska hästar och en ung rask
bonddräng, som skulle köra. Vi sätta oss i, hästarne,rycka till — nu
äro vi’i farten.
’Han är väl från Stockholm?’ frågade min skjutsbonde, för
att inleda samtalet.
’Ja, någonting ditåt’, blef svaret.
’Jaha, inte angår det mig licka; men si, jag frågat alltid
herrarne hvar de firo ifrån, för si det är så roligt att veta när
jag kommer hem till husbond-häradsdomaren, som sitter i stuga
Och inte kan gå två steg, för si provincialen har varit derute och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
