Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag hade naturligtvis ingenting att invända mot
häradsdomarens auktoritet, utan bad endast Pål (så hette drängen) fortsätta.»
’Jp si, det är att tala om gamle Rappen. Nu var det så
(men det talade han om sjelf), att svenskarne derute i Tyskland
hade slagit läger och lågo i vida faltet. Då hände det sig att
Rappen, när han skulle sätta upp flaggan midt for kompanigatän,
så märkte han att en liten lärka flög upp ur en ljungtufva, och
när han tittade efter, hade hon der sitt bo, och fyra små ungar,
som inte kunde flyga, i boet. Det der tyckte jag, sa* Rappen,
var ömkligt, och så satte jag en käpp vid boet och sade till
kompanikamraterna om huru det var* aft der lågo små ungar i
boet och att ingen skulle klifva dit. Och ser’ lyftnanten, ingen
enda själ gick dit annat än för att titta på de små som lågo der.
Så blef der slag utaf, fast det vet jag inte så noga; men visst
blef der oro och så skulle de draga sin väg. Hvem skali akta
min lärka? sade Rapp, och så gaf han några skilling åt en gumma
i gården bredvid, att hon skulle akta på att inte elakt folk skulle
trampa i boet. Och så bröto de upp och marscherade några mil.
Men några dagar derefter kommo de igen till samma ställe, och
vipps var Rappen der och såg om sina foglar. Modren var borta,
men ungarne lågo ibjeltrampade i boet. Rappen satte sig ned
bredvid och han blef så genotnledsen, att han böljade gråta. Då
kom gumtnau. — Har du sett efter foglarne? — Ah, sade hon,
det har en ryss gjort, jag visade honom boet och bad honom låta
bli det; men han slog ihjel uugarne han. —- Jaså, sade Rapp —
jag kunde väl veta, att det inte var en svensk soldat, en som
har bo sjelf och hustru och barn i det boet, och så blef han arg
på ryssen i alla sina dagar, så inte hade * det lönat att ryssen och
fransosen kommit in i vår socken så länge Rappen lefde.’
’Hvad är detta för ett fält?’ afbröt jag tvärt min munvige
skjutsbonde, ’här har tröligen stått ett stort slag/ Fältet var
öfversålladt med bautastenar i så stor mängd, att man icl^e
be-höfde vara antiqvarie för att fasta sin uppmärksamhet på dessa
stumma vittnen från en långt försvunnen tid.
«Jag kan ej neka, att alla dylika minnesmärken starkt verka
på min inbilning. De äro raenniskoverk, men från tider, i seder,
i tro och i bruk himmelsvidt skilda från våra, i vissa fall möjligen
bättre, i andra, ganska afgjordt, sämre än våra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
