Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Jo, ser lyftnanten, det är s&, att galna tankar ibland kommer
på en, forstås, nar den lede fienden får insteg i ens hjerta; ock
så är det med Andreas/
’Och vidare?*
’Jo, se, ban var i min barndom min lekkamrat och riktigt en
beskedlig gosse, och rask sedan, och oförvägen, och si vi voro
mycket goda vänner, och Qud skall veta, ännu i denna dag håller
jag af honom, for ser lyftnanten, han bar ’— men det är likagodt
hvad han har; men det säger jag rent ut, om jag hade makt som
jag har vilja, så skulle inte Andreas behofva gå sådan der, for
det är synd om Andreas/
’Hvad har han gjort?’
’Jo, si hela historien är så här: der borta i Gunnarp bor en
rik enka, en snål sate, som inte unnar den fattige en skärf, nej,
det gör hon inte. Hon unnar dem inte en gång tak öfver
huf-vudet. — Nu är det så, att hon flyttat nt från byn, och se, det
hände sig i tu-årse’n — kommer herrn ihåg den svåra Onsdagen ?’
*Ja/
’Det var en smula blåst och snö här på Vettery, snön yrade,
så att ingen kunde se hand för sig, och hvar och en, som satt
inne, och som var som en menniska bör vara, och sådan som
Herren befallt henne vara, då han Säger: du skall älska din nästa
som dig sjelf — ja, till och med som Frälsaren säger: älsker
edra ovänner (men si den der gamla hexan hatar hela verlden,
och blott tänker på att hon skall ha det bra här i tiden), — ja,
alla som inne sutto tackade Gud att de hade tak öfver hufvudet,
och bad till Herran att ingen skulle komma i olycka på vägar
och stigar. Så hände sig att en fattig tiggeman hittade fram till
enkans hus och kom in. Han bad om husrum till dess yrvädret
tagit slut; men så mycket godt hade hon inte i sig, utan körde
ut honom igen — och så när det blef klart agen, så hittade de
gubbstackarn uppkrupen bakom en sten, men ihjelfrusen och död.
Inte brydde hon sig om det, och intet straff fick hon, för si,
på sådant finnes intet straff, utan en sådan en, som är skyldig i
sin nästas död, den skrifver sig i kyrkan och är stor på, alldeles
som hon var en ärlig Ynenniska, eller hade gjort hvad Guds ord
befallt. Och, Gudbevars, efter hon är rik, kantänka, så krusa de
för henne i hela socken; men si jag — jag tar aldrig af mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
