Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars-Henriks återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
OBOTLIGA — OCII ANDRA
Äntligen slapp Lars-Henrik loss. Frun
presenterade honom för arvtanten:
— Ja, si, tant kan väl inte minnas honom
och han kanske inte heller minns tant. Men ni
ska nog också bli goda vänner liksom–-
Nu kom en tjänarinna med vin och kakor
och frukt. Astrakanerna! tänkte Lars-Henrik och
sjönk utmattad ned i en emma. Även apotekarn
själv infann sig, och det dracks för Lars-Henrik och
för gamla minnen och framtiden, som hör
ungdomen till. Och med brännande huvud förstod
Lars-Henrik, att hans moder velat locka honom
i en fälla. Men den var illa gillrad.
Han visste inte riktigt, hur han lyckats slita
sig loss från apotekarns damer, och bryta upp.
Men väl ute och utom synhåll från Heby, gav
han sig till att springa. Han sprang, som flydde
han för en mardröm. Så hade han inte sprungit
på många år. Livrockens skört, tunga av frukt,
smällde om de välpressade pantalongerna. —
Lars-Henrik beredde sin moder den stora sorgen att
redan samma vecka företaga en ny studieresa till
utlandet på obestämd tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
