Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars-Henriks återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 .ARS-HENRIKS ÅTERKOMST
109
Hon hade stannat under ett äppleträd och
plockade hans livrocks fickor fulla med frukt:
— Hahaha, ja, du kommer väl ihåg, hur vi
två snattade frukt tillsammans? skrattade hon.
— Pardon, men det kan jag inte erinra mig.
Jag blev alltid bjuden.
— Nej, nu få vi gå opp och hälsa på
mamma! avbröt Sara, och så leddes han in igen. Sara
försvann, men snart slogs dörren upp, och in
trädde apotekarfrun, följd av en skakande
urgammal dam samt lilla fröken Sara. Men Lars-Henrik
betraktade endast frun. Fast han så innerligt
gärna skulle velat slippa den synen. Hon hade
blivit än tjockare och rörde sig med stor möda,
och hu! så hon vindade med ögonen! Ett
hiskligt leende for över de stinna dragen. Och så
–stora famnen! Med utbredda armar
vaggade hon hän mot den högst prydlige och
elegante Lars-Henrik och slöt honom till sin barm.
— Nå, det var då en sann och stor glädje,
käre vår lille Lars-Henrik! För din rara mor,
för alla därhemma och för oss, isynnerhet för
din lekkamrat och barndomsvän — ja, jag såg
er nog, mina små vänner, hur ni skulle ner till
astrakanerna, det första, ni gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
