Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefvande fränder en helig pligt att utkräfva blodshämnd derför;
härigenom uppstod o ofta mellan slägterna blodiga tvister, som
först slutade med enderas undergång. Atten förestods af
husfadern, som ledde hennes angelägenheter med stor makt och
myndighet. Han förvaltade ättens gemensamma egendom och brukade
hennes jord eller odalx), hvaraf han kallades odalman eller bonde 2).
Han befallde öfver alla till familjen hörande medlemmar, först
hustru och barn, vidare de frie män, som voro i hans tjenst,
slutligen trälarne, hvilka vanligen voro krigsfångar och af en
främmande, underkufvad folkstam. Öfver trälarnes lif rådde husfadern
fritt, så ock öfver de nyfödda barnens, hvilka, ifall de upptogos
af fadern, lades i hans knä samt derpå vattenöstes och fingo namn.
Qvinnan behandlades i Norden med större aktning än hos de flesta
forntida folk. Visserligen föregicks äktenskapet af ett slags köp,
i det mannen erlade till svärfadern en viss lösen för sin brud,
men det åtföljdes äfven af religiösa handlingar, och såsom
husmoder (husfröja, husfru) innehade qvinnan en fri och aktad
ställning. Vanligen hade mannen blott en hustru, hvilken kallades
adalkona.
Såväl häradet som landskapet afgjorde sina gemensamma
angelägenheter på ting — häradsting och landsting. De, som ledde
förhandlingarna på tingen och verkställde de fattade besluten, voro
håradshöfdingarne eller hersarne; det var ock de, som förestodo
offren. Tinget hölls under öppen himmel, på en fridlyst plats i
närheten af offerstället. Här samlades bönderne beväpnade, här
stiftades lag, afdömdes tvister, gingos eder, beslöts om krig och
fred o. s. v.; vid samma tillfälle anställdes offer, och ett slags
marknad hölls bland den församlade menigheten. De straff, som
tinget pålade, bestodo mest i böter; med böter kunde de flesta
brott försonas. För dråp emottogos sällan böter af den dödes
slägt, ty denna föredrog vanligen att utkräfva blodshämnd. Afven
för personlig oförrätt hämnade sig den förolämpade vanligen på
egen hand genom tvekamp, som ofta hölls på en öde holme och
derför kallades holmgång. Tjufnad förekom ytterst sällan bland
frie män. Vissa brott straffades med fredlöshet; sådana voro
nidingsdåd samt kränkning af tempelfriden.
Ursprungligen voro liäradenas höfdingar de ledande männen
bland folket. Men snart framstodo jämte och öfver dem andre,
*) Odal, jordegendom, eom innehafves med full eganderätt.
2) Bonde egentl. boende, d. v. b. bofast man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
