Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största anseendet bland yrkena hade vapensmidet och
skepps-byggeriet, hvari Nordborne vunnit mycken färdighet. De förstodo
ock i någon mon att bereda järnet, men de ädla metallerna
in-kommo i landet genom vikingatåg och handel. Mynt, smycken
och andra dyrbara föremål af guld och silfver funnos i stor mängd,
såsom de rika fynden från denna tid visa; de äldsta i Norden
slagna mynt, man känner, äro från tiden omkr. 1000, de svenska
präglade under Olof - Skötkonung. Handeln stördes naturligtvis
genom vikingatågen, men den befordrades ock genom dem, enär
vikingen ofta tillika dref köpenskap eller förlänade köpmannen
sitt skydd. Härigenom uppblomstrade handeln med främmande
land, såsom med England, Tyskland, Ryssland och Orienten; i
Sverige voro Birka, Lödöse och Kalmar de förnämsta hamnarne
för den utländska handeln. Den inre handeln åter var ringa och
bestod mest i byte af landets alster, hvilket skedde på de årliga
tings- och offermötena. Der dessa höllos, uppstodo med tiden
marknadsplatser och köpstäder.
Våra förfader bodde ursprungligen ej i större byalag, utan på
enstaka, spridda gårdar. Med en by (= bo) menades från början
ingenting annat än en gård, och våra nu varande byar hafva
uppkommit på det sätt, att en enda gård småningom styckats och
deraf uppstått en hel samling af gårdar. En fornnordisk gård
bestod af flera intill hvarandra stötande smärre trähus, af hvilka
det förnämsta innehöll ett större rum i form af en aflång fyrkant.
Detta rum var öppet ända till takåsen, ljuset inkom genom gluggar
i väggen och taket; midt på golfvet af stampad jord var
eldstaden, från hvilken röken sökte sig väg genom öppningen i taket.
Utefter väggarna stodo bänkar och bord; midt på ena långsidan
hade husfadern sin plats i högsätet, den andra långbänken
tillhörde gästerna, och tvärbänken var qvinnornas plats.
Det tungomål, som talades i Norden och på Island, kallades
det norröna och liknade närmast det, som ännu talas på Island;
det var ej rikt som Söderns språk, men rent och kraftigt, böjligt
och klangfullt. Detta språk frambragte redan under forntiden
sina skönaste skapelser; då diktades om Nordens gudar och
hjel-tar de härliga fornqväden, som längre fram samlades i de båda
Eddorna. Språket riktades och utbildades allt mer genom
skalder och sago förtälj are, af hvilka de fleste voro Isländare.
Skaldekonsten och dess utöfvare åtnjöto i forntiden stort anseende, och
ofta voro konungar och hjeltar tillika skalder. Men ännu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
