Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska tronföljden. Brytningen emellan Man och rådet
Under riksdagen kom underrättelsen, att konung Stefan i
Polen aflidit, och en uppmaning från hans enka, att Johans son
Sigismund borde söka vinna Polens tron. Johan hade redan länge
hyst dylika planer för sin son och af den orsaken tillåtit, att han
af sin mor uppfostrades i den katolska läran. Konungen beslöt
nu att fullfölja dessa planer och afsände till valriksdagen i Polen
en beskickning, som anfördes af Erik Sparre. Rådet uppsatte på
förhand en stadga för unionen med Polen och för Sveriges styrelse
under Sigismunds frånvaro, en stadga, som gick ut på att lägga
makten i rådets händer med uteslutande af hertig Karl. Denna
s. k. Kalmare stadga underskrefs af Johan och Sigismund, men
hölls hemlig för hertigen. I Polen bl ef det ett stormigt val, och
flere sökande uppträdde, men genom enkedrottning Annas
penning-utdelningar och de svenske sändebudens löften om Estlands
af-trädande till Polen genomdrefs slutligen Sigismunds val till polsk
konung. Nu ångrade sig Johan och ville ej släppa ifrån sig sin
son, men lät slutligen öfvertala sig dertill af rådet. Sigismund
begaf sig från Kalmar till Danzig och hyllades såsom konung,
oaktadt han ej ville afgifva något löfte om Estlands afträdelse,
1587. I Polen mötte honom idel faror och bekymmer; den svage,
|Kfi-osjelfständige Sigismund blef en lekboll i den oroliga polska adelns
händer.
Under konung Johans regering hade Sverige gått allt mer
tillbaka i makt, välstånd och inre ordning. Riksstyrelsen fördes
af Johan på en gång godtyckligt och slappt; han gick rådet förbi’
och använde i dess ställe underordnade sekreterare af ringa stånd
och föraktlig karaktär, hvilka voro hans lydiga redskap, men på
samma gång bedrogo honom. Fogdar och herremän började åter
fara godtyckligt fram, förtrycka allmogen och skinna kronan.
Konungen bortslösade rikets medel på stora byggnadsarbeten och
onyttigt prål, medan han ofta saknade tillgång till de allra
nödvän-digaste utgifter, så att fästningar och flotta forföllo, och krigsfolket
fick lida nöd. För att öka sina inkomster, tillgrep Johan det
förderfliga medlet att försämra myntet. På detta sätt sjönk folket
allt djupare i armod; handel och näringar afstannade, och många
gårdar blefvo öde. — Hertigdömet utgjorde ett lysande undantag
från det allmänna förfallet, ty der iakttogs ordning och
sparsamhet i styrelsen samt sträng tillsyn öfver fogdar och adel.
Värm-Odhner, Sver., Nar. o. Barm. Historia. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
