Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan census, det senare genom medelbara val med en viss census
för valbarhet. I stället för att nu söka frigöra Danmark och
Slesvig från den olyckliga förbindelsen med Holstein, äflades den
danska regeringen att upprätta en samfald författning för hela
monarkien, och ett s. k. riksråd infördes såsom lagstiftande
församling i samfälda angelägenheter (1855). Men deraf tog sig
Tyskland ny anledning att inblanda sig i Danmarks inre
förhållanden; väl blef slutligen Holstein 1863 afskildt från den öfriga
monarkien och fick en sjelfständig ställning, men icke häller detta
behagade Tyskarne, hvilka egentligen traktade efter herraväldet i
Slesvig; de beslöto derför, att tyska förbundets trupper skulle
inrycka i hertigdömena. Emellertid hade regeringen framlagt ett
förslag till samfäld författning för konungariket och Slesvig, den
s. k; novemberförfattningen, och denna grundlag var just antagen
af riksrådet — då den folkkäre, fosterländske konung Fredrik i en
olycklig stund för Danmark afled, nov. 1863. Nu funno de tyska
stormakterna tillfället gynnsamt att frånrycka Danmark äfven
Slesvig, och de togo till förevändning novemberförfattningens
antagande, ehuru de nyss förut ingenting haft deremot att invända.
Dertill kom, att Fredrik VH:s död föranledde den svensk-norska
regeringen att afbryta sina förbundsunderhandlingar med Danmark.
Danmark befann sig alltså i en ytterst vådlig belägenhet, när
Kristian IX uppsteg på tronen. I början af år 1864 gingo de
preussiska och österrikiska trupperna öfver Eider och vände sig
mot den danska hären, som intagit en fast ställning vid Danevirke.
Efter några mindre strider öfvergåfvo Danskarne denna ställning
och drogo sig, förföljde af fienden, tillbaka till ön Als samt
höjderna vid Dybböl. Här utstodo Danskarne med mycken seghet en
långvarig belägring, medan fienden öfversvämmade Nörre-Jylland,
men slutligen måste de vika för ett häftigt stormanfall och drefvos
tillbaka till Als. Till sjös hade Danskarne bättre framgång och
utkämpade vid Helgoland en lycklig strid med en fiendtlig eskader.
Efter en kort vapenhvila och fåfänga fredsunderhandlingar i London
begynde kriget ånyo, men då Preussarne genom en djerf
landstigning bemäktigat sig Als, och alla utsigter till hjelp voro
försvunna, måste Danmark begära stillestånd och slutligen genom
freden i Wien s. å. foga sig i segrarnes stränga vilkor: till
Preussen och Österrike afträddes ej blott Holstein och
Lauen-burg, utan äfven största delen af det gamla danska landet Slesvig
eller Sönderjylland. Väl kommo de båda rånarne snart i strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
