Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tredje kapitlet. Nattligt läger. — En hemlighetsfull procession. — Plötslig flykt. — Öppet land än en gång samt ännu ett mysterium under färden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände sig helt underliga till mods, där de lågo
framstupa och orörliga på marken, lyssnande till ljuden
från denna fantastiska procession, som skred framåt
genom den dystra djungeln. De voro väl beväpnade
och kände sig trygga inför eventualiteten av ett möte
med aldrig så många infödingar, men den belägenhet
de råkat i var så olik allt, som livet i skogarna
plägade bjuda på, att även så tränade vildmarksmän
som Brown och Morton började känna sig litet
nervösa. Charlie var helt naturligt mäkta uppskakad
medan Billy »kysste moder jorden» under ångestfylld,
vidskeplig kallsvettning.
Infödingarna voro nu i höjd med dem och helt
nära, och av facklornas antal kunde man sluta sig
till, att skaran var talrik. Allt emellanåt höjde sig
den vilda, klagande sången, och under uppehållen
hördes tydligt ljudet av tassande bara fötter.
Processionen hade i det närmaste hunnit förbi
platsen, där de fyra männen lågo gömda, då dess
marsch plötsligt hejdades genom ett skärande rop från
ledarna. Därpå följde ett livligt pladdrande, blossen
samlades hastigt kring en gemensam punkt och släcktes
därpå lika hastigt genom att kastas på marken.
Därpå hördes ljudet av fötter, som flydde bortåt
stigen. Snart nog dog även detta ljud bort, och
skogen låg åter lika tyst som förut.
»De ha upptäckt våra spår», sade Brown med en
suck av harm, därmed brytande den förtrollning, som
hållit dem fångna.
»Hur kunde de se dem i mörkret?» frågade
Charlie.
»De ha både känt och vädrat dem», upplyste
Morton. »Marken har hårdnat efter det sista åskregnet,
och våra hästar, som följt i fil efter varandra, ha
trampat upp skorpan. Med sina bara fötter ha vildarna
helt naturligt kunnat märka skillnaden. Dessutom
skulle vem som helst bland oss kunnat tydligt känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
