Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Åttonde kapitlet. Charlie användes som fälla. — Den gamle vite mannens död. — Striden i grottan. — En katastrof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkastade slammet hade nämligen icke något mullrande
eller någon knall hörts från det hållet.
Platsen hade undergått en märkvärdig förändring.
Kratern eller vad de antogo vara en krater hade
sjunkit undan, och utför dess sluttning flödade nu vatten
i en oavbruten ström. Slammet, som kastats
omkring, samt vattnets grumliga beskaffenhet voro de
enda synliga spåren efter den sista naturrevolutionen.
»Alltså», förklarade Brown, »har det brinnande
berget, sådant det stod där, för alltid gått sin kos,
och vi äro de enda levande vita män, som skådat
det och som någonsin skola skåda det.»
»Alldeles riktigt —» började Morton, men hann
icke längre, förrän han avbröts av fotsteg bakom dem.
Alla vände sig hastigt om.
Sönderriven, blodig och svedd, stod Columbus
där, en ömkansvärd företeelse och den ende
överlevande av sin stam. Han riktade en hjälplös och
bedjande blick på de vita — tydligen tillskrev han
den nyss inträffade olyckan deras makt — och trädde
därpå närmare med en förkrossad och hopplös min,
allt emellanåt kastande en sorgfylld blick åt det ställe,
där kratern befunnit sig.
Brown gjorde ett tecken åt honom att komma
närmare. I detsamma gåvo Charlie och Billy
högljutt tillkänna, att vattnet var statt i sjunkande. Så
var det också; den grumliga massan höll på att snabbt
rinna undan, kvarlämnande en virvlande pöl mitt uti,
alldeles som om något hål öppnats nere i jorden vid
den sista omvälvningen. Under tystnad betraktade
de huru vattnet virvlade runt allt snabbare och
snabbare, under ett strävt bubblande ljud. Inom kortare
tid än en halvtimme var hålan tömd, och endast en
fuktig ånga uppsteg därifrån. Så småningom
förflyktigades denna, och bottnen låg där blottad — en
kaotisk massa av stenblock, övertäckta med gyttja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
