Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Åttonde kapitlet. Charlie användes som fälla. — Den gamle vite mannens död. — Striden i grottan. — En katastrof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mitt i alltsammans en mörk rämna, genom
vilken hela kratern kunde tänkas ha sjunkit ned.
»Är det någon, som känner sig hågad att gå ned
där?» frågade Morton.
»Inte för ögonblicket», tyckte Brown. »Bäst att
det först får svalna litet.»
Vattnets försvinnande tycktes giva Columbus ett
sista dråpslag. Han följde utan invändning med till
lägerplatsen och erhöll där någon föda, som han
begärligt slukade, icke utan obehagliga föreställningar
hos de vita vid tanken på hans närmast föregående
måltid.
Trots alla ansträngningar, som de varit utsatta för,
voro de alltför angelägna att komma ifrån den dystra
ödemarken för att onödigtvis uppskjuta med avfärden
därifrån, och mot solnedgången bröto de alltså upp
för att återvända till lagunerna. Ex-hövdingen fick
följa med, då de beräknade, att han kunde bliva
nyttig för dem under deras fortsatta efterforskningar.
Tidigt följande morgon voro de framme vid
lägerplatsen, uttröttade, men belåtna med att hava
återkommit till mera tilltalande omgivningar. Hästarna
betade lugnt på platsen och tycktes hava haft
angenämare dagar än deras herrar, och allt befann sig för
övrigt i samma skick som då de lämnade stället. De
gjorde flera försök att avlocka Columbus en
redogörelse för hans flykt och lyckades efter åtskillig
missuppfattning å hans sida räkna ut, att han, när han
påträffade den gamle som död, fått för sig, att de
andra vita dödat honom, varför han rusat ut efter
dem. Så snart han hunnit utom grottan, hade han
emellertid träffats av ett slag och visste därefter icke
mera än att alla de övriga måtte ha blivit begravna
under den sammanstörtande klippan.
»Men de där då, som skickades tillbaka att hämta
liket?» inföll plötsligt Morton.
Genom fortsatt förhör med Columbus lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
