- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
87

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Tolfte kapitlet. Charlies äventyr.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Morton kravlade sig ned utefter branten med dess
dyiga stenblock, hållande sig fast vid läderrepet. Det
gick långsamt nedåt, då ljuset, som han medtagit,
spred endast ett svagt sken. Till sist nådde han dock
rännan i hålans botten. Här stannade han för att
lyssna. Plötsligt förnam han, just som en kall
vindpust nedifrån varit nära att släcka ljuset för honom,
ett sällsamt klagande ljud, som om någon jätte suckat
nere i djupet.

»Hör ni något där uppe, Brown?» ropade han.

»Inte ett knyst, Är ni på jämn mark, så att vi
kunna släppa efter på tåget?»

»Ja, släpp efter! Men tror ni, att ni kan lämna
tåget åt de svarta och själv komma hit ned? Jag
möter er med ljuset.»

»Jag försöker i alla händelser», svarade Brown
och var inom kort vid vännens sida.

Morton omnämnde det egendomliga ljud han hört,
och båda stodo andlöst lyssnande. Efter några
minuter kändes åter ett kallt vinddrag, och därmed
fördes ånyo det hemlighetsfulla, klagande ljudet upp
genom hålans mynning.

»Det där kommer varken från någon människa
eller något djur», förklarade Brown. »Det låter
snarare, som om luft eller vatten trängde sig fram
någonstans.»

»Atmosfären känns inte så dålig längre»,
anmärkte Morton. »Jag förmodar, att det var
kontrasten med den rena luften ovanför som gjorde sig
så starkt gällande.»

»Det började ljusna i öster, just som jag var på
nedvägen, och kanske det var så gott att vi
inväntade fullt dagsljus — en halvtimme mer eller mindre
bör inte kunna betyda så mycket.»

»Den kan betyda mycket», tyckte Morton.» Men
det är nog ingenting att göra här ändå.»

Ett plötsligt skrik uppifrån hördes i detsamma.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free