- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
93

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Trettonde kapitlet. Undersökning av de mystiska ljuden. — Ritten söder ut. — En ödelagd by. — Stuarts initialer i en klippa påträffas.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förgrening av tunneln, där det hemlighetsfulla ljudet
hörts, och fortsatte nu med yttersta försiktighet framåt
denna. Plötsligt öppnade sig framför deras fötter en
gapande svart rämna, som kom dem att tvärstanna.
Varsamt prövande markens bärighet, kröpo de fram
till randen och försökte se ned i djupet. Mörkret
var ogenomträngligt, men genom att hålla ett ljus ut
över kanten lyckades det dem att åstadkomma en
svag belysning, som tycktes reflekteras från bottnen,
som om strålarna återkastats från en vattenyta. Helt
plötsligt försvann denna, och det starkt suckande ljud
eller »regelbundna tjut», som Charlie kallat det,
trängde upp från djupet. Så bortdog detta för att följas
av ett upprepat piskande ljud, ungefär som när
vattnet träffar en klippa. Morton lät ljuset rinna av för
att få lågan större och släppte det därpå ned i det
mörka svalget. De kunde tydligt följa lågan, tills
denna med ett fullt hörbart väsande släcktes i
vattenytan.

»Det är sannerligen ett gott stycke väg dit ned»,
sade Brown, »och jag tror inte, att vi ha något att
göra här vidare, för såvitt inte Charlie känner sig
manad att klättra dit ned.»

»Nej, tack! min vetgirighet är redan fullkomligt
tillfredsställd.»

Alltså återvände de lika försiktigt som de kommit
till platsen, alltjämt följda av det mystiska ljudet från
underjorden.

»Det är vattnet som framkallar det», förklarade
Brown. »Ty efter allt att döma befinner det sig ännu
icke i vila, utan sättes med regelbundna uppehåll i
rörelse och pressas då fram genom något trångt
hål.»

»Anser ni, att det står i något slags förbindelse
med det varma träsket och med sjön där borta
söder ut?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free