Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sextonde kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok. — Offerkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappast besläktad med fruktan — för grottan. Då
öppningen var alltför låg för mig, fick jag en smärt
inföding att undersöka den. Han kom snart krälande
ut igen med det beskedet, att det fanns ännu en stor
grotta innanför, men att det var för mörkt där inne
för att urskilja något. Jag tillkallade ytterligare några
infödingar, som jag lät skrapa undan gruset, tills
öppningen blev stor nog för mig att komma igenom.
Vi medtogo bark, bränsle och brinnande stickor, och
väl inkomna i den inre grottan, gjorde vi upp en
eld. I detsamma lågorna höjde sig och lyste upp
rummets vinklar och vrår, höjdes ett vilt rop från
mina unga följeslagare: ’Warlatta! Warlatta!’ och
inom ett ögonblick voro de försvunna som en svärm
svarta råttor genom hålans öppning. Jag såg mig
undrande omkring och fann snart anledningen till
deras beteende; på väggen mitt framför mig syntes
en målad vit triangel, det tecken som i deras
föreställning städse påminde om mord och människorov.
Sedan jag lagt mera bränsle på elden, fortsatte
jag mina undersökningar. Under triangeln befann
sig ett väldigt block av vitgul sandsten, vars yta
emellertid på ett ställe bar en hemsk röd fläck.
Stenblockets ändamål stod i ett ögonblick klart för mig
— i forna dagar hade man här haft en offerplats.
Elden flammade under tiden upp livligare, och
jag hade god belysning för vidare undersökningar,
särdeles som röken avleddes genom rämnor i taket
och luftväxlingen visade sig vara förträfflig. Spår
efter utbrunna eldar syntes överallt på golvet, vilket
utgjordes av ljus sandsten med rödaktiga fläckar här
och var. Vid närmare letande påträffade jag i ett
hörn en kniv eller dolk av stål (jag har sedermera
funnit den vara så skickligt härdad, att dess egg
knappt kan göras slö mot den hårdaste sten).
Handtaget, därest något sådant funnits, hade under
tidernas lopp förstörts. Vidare fanns där en bräckt ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
