Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sextonde kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok. — Offerkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1853. - Detta är efter min räkning. Under hela
den gångna tiden har jag icke gjort några
anteckningar, då jag måste hushålla med papperet och för
övrigt var mycket nedstämd efter Murphys
försvinnande. Jag hade de svarta att uppföra en
stenbyggnad — ett slags barrikad att vila bakom nattetid —
och väl var det, ty Warlattas återkommo; men tack
vare barrikaden och min pistol lyckades det oss att
kasta dem tillbaka, utan att vi förlorade en enda man;
infödingarna ha nu fått större tillit till sig själva och
torde icke släppa Warlattas inpå livet på sig.
Jag har gjort flera försök att få dem att följa mig
till Warlattas’ boplatser, allt i det hoppet, att Murphy
ännu kunde vara i livet och att jag skulle kunna
befria honom, men de ha städse ryggat vid blotta
tanken härpå samt envist vägrat att lyssna till mina
förslag i den vägen. Vid en undersökning av de fallna
fiendernas kroppar fann jag dem samtliga försedda
med samma målade tecken, ett rött streck över
pannan och en vit triangel på bröstet. Detta
sammanställt med något visst i deras utseende har kommit
mig att undra huruvida det icke funnes något
samband mellan detta egendomliga folk och de målade
figurerna i grottan. Efter att länge ha funderat
häröver undersökte jag grottan grundligt både innan och
utan och kom slutligen att göra en säregen upptäckt,
som gav mig anledning att återupptaga mina
dagboksanteckningar i det svaga hoppet, att någon
civiliserad människa en dag skall finna och läsa dem.
Medan jag genomsökte grottan, som innehöll den
målade figuren, påträffade jag en gång, som tydligen
ledde längre inåt. Den gick utefter marken, där
klippan upphörde på ett par fots avstånd från gruset,
och när jag lutade mig ned i gången, tyckte jag mig
känna en kall luftström där inifrån. På min
förfrågan svarade de svarta, att ingen av dem varit inne
i öppningen; de hyste en vidskeplig motvilja —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
