Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sextonde kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok. — Offerkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa. Vilken förfärande uppfinningsförmåga kunde
hava utkonstruerat denna stegring i scenens fasor?
Så småningom lyckades det mig att få de svarta
åter lugna, men det verkade nästan löjligt att se med
vilken skyndsamhet de lämnade platsen, så snart jag
gav signalen därtill.
1862. — Jag har gjort ett förtvivlat försök att
komma härifrån, men har misslyckats och måste
kvarstanna för att dö här. De svarta hade vid några
tillfällen låtit mig förstå, att det i syd-sydvästlig
riktning skulle finnas vatten inom en dagsresas avstånd;
men då detta endast skulle föra mig längre in i denna
obebodda vildmark, hade jag aldrig känt mig hågad
att göra något försök åt det hållet. Nu slog det
mig, att jag från platsen i fråga måhända skulle kunna
komma runt ändpunkten av den stora sandöknen och
därifrån lätt nog leta mig fram till nybyggena, som
borde ha utvidgats i riktning hitåt under den tid jag
varit levande begraven här.
Jag hade lärt de svarta bruket av pil och båge
samt sättet att bygga något så när trygga bostäder.
Warlattas hade två gånger anfallit oss efter sitt första
nederlag och vid båda tillfällena lidit allvarsamma
förluster, medan vi icke hade en man sårad. Nu
hade de icke på åtskilliga år synts till; pilbågarna
hade förmodligen avskräckt dem. Mina infödingar
hyste icke heller samma fruktan för dem som förut, sedan
de under tiden lärt sig att lita på egen kraft. Under
sådana förhållanden ansåg jag mig kunna våga lämna
dem; jag kunde nämligen icke förlika mig med
tanken på, att de än en gång skulle bliva ett värnlöst
byte för den grymma Warlatta-stammen. En av de
äldre männen, som förut besökt sjön, samt en ung man
vid namn Onkimyong blevo mina följeslagare. Jag hade
klargjort för mina svarta vänner vad de hade att göra,
därest Warlattas åter visade sig, och så hade jag
lovat dem att snart årerkomma; det var nämligen min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
