Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sextonde kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok. — Offerkammaren. -
Sjuttonde kapitlet. Fortsättning på dagboken. — En hopplös belägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsikt att, därest försöket lyckades, återvända med en
expedition för att dels undersöka grottorna, dels
utrota Warlattas. Egendomligt nog ha de svarta
ingenting emot att färdas vartsomhelst i västlig eller
sydlig riktning, medan de däremot icke kunna förmås att
följa med ostvart.
Första dagens marsch gick genom skoglöst land
med saftigt gräs, här och var avbrutet av sträckor
med stickande gräs, ett bevis på att vi icke voro
långt avlägsnade från gränsen till sandöknen. Vi
hunno icke fram till sjön den aftonen, men då vi
medfört ett par fyllda coolamen
[1], ansågo vi icke
nödvändigt att påskynda färden. Vi voro framme tidigt
följande morgon; sjön befanns vara en långsträckt
och smal lagun med vatten av mjölkliknande färg.
Runtomkring utefter stränderna syntes spår efter flera
infödingeläger. Jag frågade den äldre av mina
följeslagare huruvida han visste vilken stam som plägade
hålla till där. Han hade vid något tillfälle
sammanträffat med några av dess medlemmar och beskrev
dem som vänligt sinnade infödingar, helt olika
Warlattas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
