Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Nittonde kapitlet. En urgammal grav. — Morton lämnar sällskapet. — Charlie insjuknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överraskades av att finna Charlie ännu sovande, med en
stark rodnad över sitt ansikte. Brown ruskade upp
honom, och ynglingen satte sig upp och såg sig
omkring med osäker blick, hämtade sig emellertid snart
och steg upp. Han vägrade att intaga föda i fast
form, men drack så mycket mera te. Brown
betraktade honom oroligt.
»Hur står det till, gamle gosse?» frågade han.
»Inte så alldeles bra», blev svaret. »Jag reds av
maran i natt och det höll mig vaken efteråt närapå
till det dagades, och så försov jag mig.
»Även jag har varit ur gängorna. Sista natten
kunde jag ha råkat i gräl med min egen skugga.
Hoppas bara, att vi inte lössläppt någon ond ande
ur den där graven i grottan.»
»Säg inte så», inföll Charlie, »ty det är just vad
jag drömde. Besynnerligt, att ni skulle komma på
samma tanke!»
»Tala om vad ni drömde, unga vän! Vi ska
snart komma tillrätta med alltför närgångna andar.»
Charlie var synbarligen anfäktad av något, och
Brown kände sig obehaglig till mods vid blotta
tanken på att någon i sällskapet skulle angripas av
sjukdom.
»Jag drömde», började Charlie, »att jag befann
mig vid stranden av den här sjön. Jag var ensam
och kände mig uppskakad av någon oförklarlig
fruktan. Jag tyckte, att ni båda två begivit er i väg och
lämnat mig ensam kvar. Så försökte jag ropa, men
kunde inte, varpå jag vände mig om i känslan av
att något fruktansvärt närmade sig bakom mig. Och
så var det även. Den där stora figuren i hålan stod
där och såg på mig med sina hemska ögon. På
bröstet bar han metallplattan, som vi funnit i graven,
och — jag kunde läsa vad som stod skrivet på
plåten —»
Charlie tystnade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
