Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Nittonde kapitlet. En urgammal grav. — Morton lämnar sällskapet. — Charlie insjuknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad stod där då?» frågade Brown, gripen av
allvaret i den yngres ton.
»När jag sluter ögonen, kan jag se det. Det
lydde så: ’Det ondas ande finns överallt. Dyrka
därför endast den onde anden och fullgör hans
befallningar!’ Medan jag såg upp för att läsa skriften,
log figuren hånfullt mot mig, och jag vaknade,
badande i kallsvett, och kunde icke somna mer.»
»Charlie, min vän», sade Brown, »vi ska
sedermera resonera om er dröm. Under tiden går jag
och blandar till en dosis kina och konjak; ni har fått
en släng av malariafeber. Och så skall jag anordna
en lövsal åt er; den blir svalare än tältet, och ni
måste hålla er stilla hela dagen.»
Brown hade snart en lövsal färdig, varefter han
anordnade en så god bädd som möjligt åt den sjuke
ynglingen samt stannade hos honom under återstoden
av dagen. Charlie, som hade hög feber, föll fram
mot aftonen i orolig sömn, som tillät hans
sjukvaktare att tända en pipa och sträcka litet på benen.
»Det här var månljust», muttrade han. »Hoppas bara,
att de där djävulska gamla påhitten inte måtte kräva
ännu ett offer. Drömde, att vi båda gett oss i väg
och lämnat honom ensam här!» Browns ögon blevo
fuktiga vid tanken på att ynglingens ord skulle kunna
besannas i den meningen, att han bleve kvarlämnad
i en enslig grav där borta vid sjön. »Om nu Morton
inte visar sig inom överenskommen tid, har han ställt
till det riktigt bra för mig, ty jag kan ju inte komma
härifrån.»
Det blev en orolig natt för Charlie, och mot
middagen dagen därpå började han yra. Morton borde
senast nu ha återkommit, men solen hann gå ned,
och Brown ansträngde förgäves sina ögon med att
spana utåt slätten.
Charlies yrsel nådde sin höjdpunkt under natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
