Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tjugonde kapitlet. Mortons besök vid Hentigs grav. — Ännu en upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehålla vatten, men fann dem alla uttorkade. Till
sist fick jag dock min belöning. Jag kom nämligen
till en medelstor lagun med änder och andra
vattenfåglar simmande omkring på ytan. Inga tecken
tydde på, att platsen livligt besökts av infödingar;
åtminstone kunde jag att börja med icke se andra
spår än efter mycket gamla läger. Vid motsatta
ändan av sjön syntes det yttre skalet till ett
gummiträd, ett av dessa öknens träd, som kunna uppnå
en mycket hög ålder och därunder bli alldeles ihåliga.
Medan jag betraktade trädet, såg jag något röra sig
där borta, och vid noggrannare undersökning iakttog
jag en fin blå rök, som ringlade sig uppåt. Jag
skyndade naturligtvis dit så hastigt som möjligt,
under vägen undrande huruvida jag skulle stöta på en
vit man. Framkommen till trädet, såg jag en liten
eld brinna, och inne i trädet satt en gammal kvinna
hopkrupen. Hon var nästan blind och tycktes just
nätt och jämnt uppfatta, att någonting rörde sig i
hennes närhet, ty hon började mumla något och med
sin svaga hand häftigt stöta omkring sig med en
käpp. Åh, vilken rar liten gumma!
Jag ansträngde min hjärna med att söka utfundera
vad hon levde av, ty hon var tydligen för svag för
att röra sig och alltför blind för att kunna urskilja
något. Nog fanns det tillräckligt av fjäderfä omkring
henne, men hon skulle aldrig kunnat fånga något
villebråd.
Plötsligt började den gamla damen, alltjämt
mumlande för sig själv, krypa på händer och knän mot
elden, därvid tydligen begagnande sig av luktsinnet
till ledning. Medan hon slog sig ned där, lade jag
hästens tyglar om en gren och gick fram för att
närmare betrakta hennes ide. Där funnos en stålyxa,
fästad vid ett skaft av de svartas modell, en
enkelpipig bössa samt för övrigt allehanda skräp. Den
överlevande av de två männen torde ha funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
