Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tjugonde kapitlet. Mortons besök vid Hentigs grav. — Ännu en upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga saker i det övergivna lägret vid Hentigs
grav.
I detsamma gjorde min häst en häftig ristning på
kroppen, varvid sadeln knarrade till. Då den gamla
kvinnan hörde detta, gav hon till det värsta skrik
man kan tänka sig. När hon lugnat sig litet, hördes
någon i närheten ropa åt henne, och jag fick strax
därpå se en ljust färgad neger komma linkande mot
oss. Han stannade och betraktade mig länge, innan
han fortsatte, men då jag höll upp båda händerna
till tecken på vänskap, trädde han utan fruktan
närmare. Jag såg då, att han var halvblod samt halt.
Hans ena ben hade tydligen för länge sedan blivit
avbrutet och var nu kortare än det andra samt
betydligt snedvridet. Att han var en ättling till den
saknade vite mannen, var ställt utom allt tvivel, men
kvinnan föreföll alltför gammal för att kunna vara
hans mor. Han gick fram till mig, tydligen mycket
belåten, när jag tilltalade honom, och yttrade därpå
upprepade gånger: »Lee-lee», varvid han pekade på
sig själv, liksom för att därmed antyda, att detta var
hans namn. Jag nämnde i gengäld mitt namn, vilket
han strax uppfattade.
Han förde mig därpå till trädet, tog fram
geväret, lade det till skuldran och härmade med rösten
knallen av ett skott, därmed låtande förstå, att han
ofta sett vapnet användas. Jag pekade på hans
fjädrar, och han visade mig då några lätta bomeranger
samt ett fisknät. Så försökte jag locka ur honom
huruvida han hade reda på sjön här, men han
tycktes vara alldeles okunnig om dess befintlighet. Då
jag därpå låtsades vara död för att göra begripligt
för honom, att jag önskade veta vad det blivit av
hans fader, förde han mig till ett ställe, där han lät
förstå, att fadren blivit begraven; jag kunde
emellertid icke upptäcka ett spår av någon grav.
Han kände några engelska ord — vatten, bössa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
