Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta beroende och behandlar detta, som om
det vore det enda tänkbara.[1]
När en fysiolog, som menar, att hans
vetenskap afskär allt hopp om ett odödligt lif,
[1] Den filosofiskt tränade läsaren har utan tvifvel
observerat, att jag hela tiden ställt mig på den vanliga
dualistiska ståndpunkten i fråga om naturvetenskapen och
det populära åskådningssättet. Från den synpunkten sedt,
äro tankelifvets fenomen och likaså känslorna gjorda af
ett slags material och de fysiska fenomenen af ett annat.
En absolut genomförd fenomenism, som ej anser en sådan
dualism vara slutgiltig, torde till sist kunna lösa de
problem, som äro olösliga på dualismens grund. Då
emellertid fysiologiens invändning mot odödligheten har
uppstått inom det vanliga dualistiska tankeplanet, och då den
absoluta fenomenismen hittills ej gjort något nämnvärdt
uttalande i frågan, så är det som sig bör, att mitt svar på
denna invändning uttryckes med dualistiska termer. Dock
förbehåller jag mig naturligtvis frihet att, om så faller
sig lägligt, någon gång längre fram gå utöfver dessa
uttryck och begagna andra kategorier.
Om man nu utgår från den dualistiska ståndpunkten,
så kan man ej urskilja mer än två verkligt olika slag af
själens beroende af hjärnan.
1. Endera frambringar hjärnan själfva det
medvetenhetsstoff, af hvilket själslifvet består, eller också
2. äger medvetandet preexistens som en real storhet,
och de resp. hjärnorna gifva åt detsamma dess växlande
och speciella former.
Om antagandet n:r 2 är sant, och sålunda själslifvets
stoff preexisterar, så finns det åter endast tvenne sätt att
uppfatta, huruledes vår hjärna meddelar åt detsamma dess
specifikt mänskliga form. Medvetandet kan existera
a) i spridda delar — i så fall äro våra hjärnor
koncentrationsorgan, organ för deras kombinering och samlande
till själslif af personlig gestaltning. Eller också kan det
existera
b) i större enheter (den absoluta »världssjälen» eller
någonting ditåt, fastän i mindre proportioner), i hvilket
fall våra hjärnor äro organ för dess uppdelning i mindre
delar och för dessas begränsande till en bestämd form.
Det finns sålunda tre möjliga teorier om hjärnans
funktion — hvarken fler eller färre. Vi kalla dem resp.
1. produktionsteorien,
2 a. kombinationsteorien,
2 b. uppdelningsteorien.
I ofvanstående föreläsning förfäktas teorien n:r 2 b
(närmare bestämd såsom transmissionsteorien) gentemot
n:r 1. Teorien 2 a, som äfven kallas själsstoffs-teorien,
lämnas helt och hållet ur räkningen af brist på tid. Jag
upptager den ej heller i dessa noter till kritik, då jag
redan behandlat den så pass utförligt, som hittills
publicerade arbeten om densamma kräfva, i min bok
Psykologiens principer, New York, Holt & C:o, 1892,
kap. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Feb 15 09:36:00 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ododlighet/0019.html
