Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stridit. De hängåfvo sig åt fruktansvärda
brott och passioner, de voro försänkta i den
svartaste okunnighet, voro ett rof för den mest
afskyvärda och groteska vidskepelse, och ändå
tjänade de trofast det djupast rotade af alla ideal
genom sin fasta tro på att tillvaro i hvilken
form som helst är att föredraga framför
icketillvaro — ja, de lyckades alltjämt
segerrikt rädda lifvets fackla undan den städse
hotande tillintetgörelsens käftar, den fackla,
som tack vare dem nu upplyser världen för
oss. Huru obetydliga synas icke individuella
distinktioner vara, när vi blicka tillbaka på
detta öfverväldigande stora antal
människovarelser, som spända till det yttersta stridit
sin lifskamp för detta behof! Huru
oväsentligt i Guds ögon måste icke det lilla
öfverskottet af individuella förtjänster vara! Det
uppslukas i det stora hafvet af hvardagliga
förtjänster hos ett människosläkte, som tyst
och oförsagdt fyllt den fundamentalaste af
alla plikter och lefvat ett heroiskt lif. Vi
fyllas af ödmjukhet och vördnad inför detta
jättelika skådespel. Icke våra särmärken och
distinktioner, det känna vi — nej, icke de,
utan vår rent animala förmåga af tålamod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
