Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under lidande och kraft att uthärda
ansträngningar måste vara det, som försonar oss i
Guds ögon. En oändligt stark känsla af
medlidande och släktskap fyller vårt hjärta. En
odödlighet, från hvilken dessa ofattbara
billioner af medkämpar skulle vara utestängda,
blir ett irrationellt begrepp för oss. Att vår
öfverlägsenhet i fråga om personlig förfining
eller religiös tro skulle bygga upp en sådan
skiljemur mellan oss och våra bordskamrater
vid lifvets gästabud, att den skulle draga med
sig en så genomgripande olikhet i ödets lotter
som evigt lif för oss och evig pina för dem
eller tillintetgörelse med de oskäliga djuren
— det är en uppfattning, som är alltför
absurd för att tas på allvar. Ja, hvad mer är:
t. o. m. djuren, åtminstone de vilda, lefva ett
heroiskt lif, de också. En modernt tänkande
människa, som fått sin tankevärld utvidgad
genom en känsla af kosmos’ storhet och
genom den evolutionistiska uppfattningen af
det stora sammanhanget i universum, tvekar
att draga gränsen ens vid människosläktet.
Om någon varelse lefver för evigt, hvarför
icke alla? Hvarför icke de tåliga djuren?
Om vi vilja omfatta odödlighetstron, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
