Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstaterandet af detta felslut gifvit befrielse åt mitt
eget sinne, har jag känt, att en tjänst, som
jag kunde göra mina åhörare i kväll, vore
att peka ut, hvar det ligger.
Det är det mest påtagliga felslut i världen,
och det enda underbara i saken är, att ej
alla människor genomskåda det. Det är
endast och allenast resultatet af vår ohjälpliga
blindhet, vår okänslighet inför den inre
betydelsen af andras lif och af en inbilskhet,
som skulle vilja fylla kosmos med bilden af
vår egen oduglighet och mäta det absolutas
kraf efter våra egna ömkliga behof. Våra
kristna förfäder handskades lättare med
problemet, än vi göra. Vi sakna, bokstafligen
taladt, sympati; men de hade positiv antipati
för dessa främmande varelser, och helt naivt
trodde de, att Gud också delade denna
antipati. De voro ju »hedningar», och våra
förfäder erforo nästan en sorts glädje vid
tanken på att Skaparen gjort dem endast för
att tjäna som bränsle i helvetets eld.
Kulturen har humaniserat oss så pass, att vi
kommit öfver den ståndpunkten, men ännu ha
vi svårt att tänka oss dem som våra
kamrater i de himmelska ängderna. Vi ha, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
