Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordrar den alltså, att vi anlägga en så väldig
måttstock för vår åskådning, att vår tanke
svindlar inför densamma och våra personliga
känslor vägra att se detta kraf i ansiktet.
Vi ryckas med till antaganden, som äro så
vidtgående, att vi hellre uppgifva premisserna,
än böja oss för slutsatsen. Vi afstå hellre
från vår egen odödlighet, än vi nödgas tro, att
alla hottentotter och australnegrer, som hafva
funnits, nu finnas och någonsin skola finnas
till, skulle dela den med oss in secula
seculorum.[1] Lifvet är en god sak, när det är
tilltaget efter en lagom vidlyftig skala. Men
själfva himlarna och de kosmiska tidsåldrarna
och rymderna skulle, tyckes det oss, stå
handfallna vid tanken på att till evig tid bevara
en sådan alltjämt växande öfverfullhet, ja,
de skulle uppslukas af den. Jag har själf gått
i lära hos den moderna naturvetenskapliga
kulturen och gått igenom en sådan subjektiv
erfarenhet som denna, och jag är öfvertygad
om att den erfarenheten delas af många,
kanske de flesta, som finnas i detta auditorium.
Men jag har också kommit till insikt om att
den innebär ett ödesdigert felslut, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
