Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgången på individuellt lif i universum än kan
bli, så kan den dock aldrig öfverskrida
efterfrågan. Efterfrågan inträder i samma
ögonblick, som tillgången själf existerar, ty hvarje
varelse, som träder in i existensen, fordrar en
evig tillvaro.
Jag utgår, som ni ser, från den
synpunkten, att alla individuella varelser i sig själfva
förverkliga och njuta af sin egen existens.
Äro vi panteister, kunna vi stanna vid detta.
Vi behöfva då blott säga, att genom dem,
såsom genom lika många olika kanaler,
gifver den Eviga anden i universum uttryck och
verklighet åt sitt eget oändlighetslif. Men
om vi äro teister, kunna vi gå ett stycke
längre utan att resultatet förändras. Gud,
kunna vi då säga, har en så outtömlig
förmåga af kärlek, att han har behof af och
användning för en bokstafligen ändlös ökning
af lefvande varelser. Han kan aldrig som vi
uppgifvas eller tröttna under den växande
tillgången. Hans måttstock är oändlig i fråga
om allt. Hans medkänsla vet icke af något
sådant som trötthet och öfvermättnad.
Nu hoppas jag ni instämmer med mig i det
påståendet, att den tröttande föreställningen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
