Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saken att skaffa. Ty storhet och antal och
artlikhet äro blott former för vårt ändliga
tänkande. I sig själf taget, alldeles frånsedt
våra föreställningar, är en sorts skala för
dimensioner och antal icke mera underlig eller
ofattlig än en annan i samma ögonblick, som
du tillerkänner universum rättighet att öfver
hufvud taget existera i stället för den
icke-tillvaro, som möjligen en gång kan hafva härskat.
Allt varandes hjärta kan icke känna några
sådana uteslutningar som dem våra fattiga
hjärtan göra upp. Den inre betydelsen af
andras lif öfvergår all vår förmåga af sympati
och förstående. Om vi känna, att vårt eget
lif har en sådan betydelse, att den kommer
oss att helt spontant kräfva dess eviga
bestånd, låt oss då åtminstone vara toleranta
gentemot samma kraf rörande andras lif, hur
talrika, hur föga ideella de än må synas oss
vara. Låt oss i alla händelser ej bestämma
oss för en åskådning, som strider mot våra
egna behof, hvilkas orsaker vi direkt förnimma,
emedan vi icke kunna gifva ett gynnsamt
svar på andras kraf, hvilkas orsaker vi icke
alls kunna förnimma! Det skulle vara att låta
blindheten föreskrifva lagar för seendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
