| 10 |
Calle älskar mycket bonbong,
Konfityrer ifrån Hongkong,
Råkar jemnt i vådor
Ty han tulla vill
Krämarns russinlådor
När det heldst bär till.
Låtsar tappa brödet,
Småsvär öfver ödet --
Lilla räfven!
Dyker ned med näfven,
För att låtsa ta’ det
Upp ur badet; --
Men medsamma packar
Han sin korg med russin -- styggen!
Tar sin mössa af och tackar
Bakom ryggen.
| 11 |
Men nu kastar krämarn "puffen",
"Jag skall ge dig, jag, på muffen!"
Calle flyr på ögonblicket,
Lemnar örat qvar i sticket.
| 12 |
Hvad är nu att göra?
Calle springer från sitt öra.
Krämarn ropar, men till slut
Lägger in det i en strut
Van att sälja i minut
Än på krita än kontant,
Aldrig dock på pant.
Ville hellre då bli utan
Än behålla den valutan.
Skrifver derföre adressen på det --
Hoppas Calle måtte få det.
