| 7 |
Midt i middagsstöket,
Calle går i köket
Med den stora Missekatt
Får en kopparpanna fatt
Som i spisen fanns
| 8 |
Kräket börjar skena,
Efter störtar köksan Magdalena.
Men knuten den sitter
Och kattstackarn spritter
Och sprattlar med bena.
Men köksan Malena
Hon tar sin kastrull
Med hår och med hull
På elden den sätter
Att koka renetter.
| 9 |
När det börjar bli för hett.
Katten mister allt sitt vett.
Hoppar alldeles besatt,
Och renetterna de rara
Rundt omkring i vädret fara.
Gamla Lena brister ut i skratt.
Elden börjar flamma,
Calle kommer i detsamma;
Med ett väldigt hopp
Katten äntrar opp
På hans hufvudknopp.
Der han sitter nu och glor
Och med sina skarpa klor
Krattar upp hvarenda test!...
Sådan ilsken best!
Rakad, plockad, svullen,
Sitter Calle på kastrullen,
Med sitt månsken och sin sveda,
Kan sig sjelf ej röra; --
Tårar trilla på hans nos.
Katten springer nöjd sin kos.
