Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovärdighet att någonsin bekläda ett ämbete i
fäderneslandets tjänst, i synnerhet att fullfölja
krigarens bana. Men jag anhöll – icke om lifvet,
som genom konungens lejd var skyddadt – utan om det,
som var mig ännu kärare, om lyckan att få räknas
bland konungens undersåtar.
Denna böneskrift inlämnades i behörig ordning, men
en längre tid förflöt, innan jag erhöll något svar.
En dag satt jag på ett kaffehus, då en person kom
fram till mig och bad om ett enskildt samtal, hvarpå
vi följdes åt ut.
Den för mig obekante personen sade mig då:
»Konungen befaller, att ni i morgon klockan tio
infinner er i kammartjänaren Gribergs rum på
slottet. – Farväl.»
Jag infann mig på utsatt tid och tillkännagaf
anledningen till mitt besök. Kammartjänaren gick in
till konungen, återkom, öppnade dörren till ett annat
rum och tillsade mig att gå ditin.
Efter några minuter kom konungen ut i en så kallad
puderkappa samt endast till hälften friserad och sade:
»Jag beklagar, att jag ej denna gång kan rädda
er. Inom vissa regementen i finska armén saknas hos
subalternkåren tillbörlig disciplin. Ett exempel
måste statueras, och ni har ju er lejd. Hvarthän
ämnar ni er?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
