Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till de svenska ungefär som rödlök till meloner,
men kapellet och den italienska sången förtjäna
däremot de högsta loford.
A propos sång, så kan jag ej underlåta att med
några ord beröra den ryska sången. Om jag kunde
uppteckna den i noter, så behöfdes ett imperialpapper,
innehållande lika många kvadratmil som ryska riket,
och jag finge ändå ej sätta finaltecknet. Den
ryska sången är kort sagdt ett slags perpetuum mobile.
Första takten sjunges alltid solo, vid andra
takten faller en röst in, som repeterar den förstas
takt och så går det undan för undan, till dess den
förste hunnit till något hemligt finaltecken, då
han börjar på nytt igen, följd af de andra rösterna
i samma ordning som förut. Alla melodier gå i
moll, stöta vid somliga tillfällen in i dur, och
det är nästan omöjligt att skilja den ena från den
andra. Stundom händer, att en sångare utmattad sjunker
ner och sträcker armar och ben ifrån sig, men eftersom
han likafullt i flera timmar kan sköta sin stämma, så
fasthåller jag vid hvad jag förut sagt, nämligen att
jag, i trots af noggrant aktgifvande, aldrig förmärkt
någon final. Ibland ackompagneras sången af någon,
som genom att rulla ihop tungan frambringar läten,
hvilka närmast likna gälla hvisslingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
