Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverstlöjtnanten kan till exempel ej utan tillstånd
träda längre fram i ledet än soldaten, och på detta
sätt fortsättes alla grader igenom, så att den högre
alltid är föremål för de på rangskalan lägre ståendes
oafkortade vördnad. Och om någon gång en öfverste
ger anledning till någon slags frihet, rusa alla
fram som för att storma en fästning, men med en enda
vink bringar öfversten samtliga herrarna till sitt
forna intet.
Det ligger i öfverstens intresse att sprida
oenighet inom officerskåren, som då delar sig i
tvenne partier, det ena för öfversten och det andra
för öfverstlöjtnanten. Öfversten har naturligtvis
alltid pluraliteten på sin sida, och om de båda höga
herrarna råka i tvist om någonting, vinner öfversten
ett önskadt tillfälle att förlänga det nära afståndet
mellan sig själf och öfverstlöjtnanten. Det finns
till och med ryska öfverstar, som fordra sådan
underdånighet af sina officerare, att de som
ej befinna sig på sin plats, då öfversten beser
vaktparadens exercis, sedan kunna få stå en hel
timme med mössan i hand. En dylik öfverste kan äfven
sätta åtskilliga dumheter i soldaten. Icke nog med
att denne under exercisen måste kasta ögon, hufvud,
kropp och alla lemmar såsom lärkvingar utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
