Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru jag, fattig och med många moderlösa barn, ägde
hopp om att ingå äktenskap med en rik änkemajorska,
som dock hade den lilla svagheten att vid val af
ny make föredraga den, som innehade samma rang, som
hennes aflidne man, hvarför jag underdånigast anhöll
om befordran till major i armén.
Konungen genmälde då:
»Vill hon ej ha er som kapten, bör ni ej heller såsom
major vilja ha henne. Jag skulle genom er befordran
prejudicera många äldre, hvilket ej får hända. Är
ni belåten med majors namn och värdighet, så kan ni
emellertid på ansökan därom sådant erhålla».
Men som namn och värdighet ej bestämde någon tur inom
ett regemente, så bugade jag mig tyst, förbluffad
öfver en så ung konungs yttrande, samt afträdde i
den föresatsen, att bland medborgare söka förtjäna
det rätta namnet och värdigheten samt afstå ifrån
allt skuffande och knuffande på lycksökarebanan.
Bedja och arbeta blef nu mitt valspråk. Mina styfbarn
voro nu komna i den ålder, som fordrar sorgfällig
undervisning, svarande mot det namn de buro, men mina
villkor nekade mig att anskaffa skickliga lärare,
hvarför jag själf åtog mig denna skyldighet, glad
att ännu äga i minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
