Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så många och stora faror äfven nu räckt mig en hand,
som jag tacksamt fattade och af hvilken jag låtit
mig städse ledas.
Min första omsorg blef att på nytt anhålla om
prolongation af arrendet å kronolägenheten, i hvilket
ändamål jag infann mig vid riksdagen i Gefle, hvarest
jag erhöll företräde hos konungen, som nu för sista gången
gaf mig såsom ett bevis på sin nåd det löftet,
att hjälpa mig ur min brydsamma ställning.
Ej långt därefter mördades konungen, men min ansökan
gick den vanliga vägen och erhöll en mäktig beskyddare
i en ämbetsman, som ännu lefver i anseende på sin
plats, och som sedan blef min välgörare vid fler än
ett tillfälle. Glad reste jag hem med prolongationen
på fickan.
Jag ägde nu i tjugu år full besittningsrätt å
kronolägenheten äfvensom tillåtelse att mot kontanter
afträda densamma. Jag uppgjorde alltså så småningom
en plan att genom ackord ingå på ett regemente med
möjligaste fördel. Jag borde likväl dessförinnan
avancera till major i armén.
Gustaf Adolf hade nyss emottagit regeringen, då
jag anhöll om och beviljades företräde. Hans första
fråga var hvilken uniform jag bar, och jag svarade:
»arméns». Därefter androg jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
