Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges författning och förvaltning - Riksdagens fri- och rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Sveriges författning och förvaltning.
358
däraf att högsta domstolens yttrande ej
behöfver inhämtas. Med förklaring af civil-,
kriminal-, kyrko- och kommunallag förfares
såsom med deras stiftande. Mellan
riksdagarna afgifves på domstols eller
ämbetsmyn-dighets förfrågan sådan förklaring af högsta
domstolen, men dessa förklaringar kunna af
näst sammanträdande riksdag (eller kyrkomöte)
ogillas och kunna då ej längre vid
lagskipningen åberopas.
4) Riksdagen reglerar statshushållningen.
Kegeringsformen säger: »Svenska folkets
urgamla rätt att sig själf beskatta utöfvas af
riksdagen allena», hvilket innebär att
riksdagen nu utöfvar den beskattningsrätt, som
svenska folket från »urgamla» tider ägt.
Denna rätt bestod i full frihet att besluta om
ny skatt, men däremot hade ej folket rätt att
undandraga kronan hennes ordinarie
inkomster. I följd däraf kunna fortfarande, såsom
förr nämnts, dessa senare icke ändras utan
konungens samtycke, men däremot har
riksdagen ensam att pålägga den extraordinarie
beskattningen, d. v. s. bevillningar. Då nu
de ordinarie statsinkomsterna blott utgöra
omkring en sjundedel af hela budgeten, men
be-villningama sex sjundedelar, så följer däraf,
att riksdagens oinskränkta makt öfver dessa
måste gifva den ett alldeles öfverväldigande
inflytande på landets statshushållning. Därtill
kommer, att ehuru inkomsterna från statens
egendomar räknas till de ordinarie
inkomsterna, så skola dock själfva egendomarna
förvaltas efter de grunder riksdagen föreskrifver,
hvarförutom konungen icke utan riksdagens
samtycke kan försälja, förpanta eller
bortskänka någon kronans lägenhet.
Eikets statsreglering uppgöres på följande
sätt. Vid hvarje riksdags öppnande aflämnar
konungen till riksdagen en »proposition om
statsverkets tillstånd och behof», vanligen
»statsverkspropositionen» kallad, hvari han
föreslår de utgifter, som för nästa år behöfvas,
samt angifver de inkomster, som förefinnas
till deras betäckande e W er som kunna
yttermera erfordras. Denna hänvisas genast till
statsutskottet, som därpå fäster det afseende,
som det för godt finner, vid uppgörande af
det förslag till utgiftsstat, som underställes
kamrarnas pröfning. Utskottet har härvid att
beräkna de ordinarie statsinkomsterna samt
kan föreslå ändringar i dem, ehuru för dessas
genomförande konungens samtycke fordras.
Beräkningarna af de extraordinäre inkomsterna
eller bevillningarna, sättet för deras ökande
eller minskande m. m. tillkommer
bevillningsutskottets handläggning. Inga allmänna
afgifter få utan riksdagens samtycke höjas utom
tullen å spannmål, som den kan höja, om .så
pröfvas nödigt. Däremot har konungen rätt
att sänka sådana afgifter. Sedan riksdagen
slutligen fastställt utgiftsstaten, skola medlen
af konungen användas i öfverensstämmelse
därmed. De besparingar, som uppkomma
därigenom att vissa utgifter icke stigit till så högt
belopp, som antagits, äger konungen fritt
använda till ändamål, som ligga under samma
huf-vudtitels område, på hvilken besparingen blifvit
gjord, såvida ej riksdagen vid anslagets
beviljande uttryckligen föreskrifvit, att
besparingarna skola reserveras. — Endast riksdagen
har rätt att besluta om statslåns upptagande,
och hela låneväsendet ombesörjes af ett
riksdagens eget ämbetsverk, riksgäldskontoret.
Den bestämmer ock myntets skrot och korn.
5) Riksdagen har granskningsrätt. Många
af riksdagens rättigheter vore ej af synnerligt
värde, om den ej äfven ägde rätt att
kontrollera förvaltningen och vidtaga de rättsliga
åtgärder, som däraf kunde föranledas. Men en
sådan rätt har riksdagen och det i synnerligen
vidsträckt omfattning. Hvad först
penningförvaltningen angår, så granskas den genom
af riksdagen utsedda statsrevisorer samt af
statsutskottet. Hvarje lagtima riksdag väljer
12 revisorer’, hvilka till halfva antalet utses
af hvardera kammaren, och dessa hafva att
granska statsverkets, riksbankens och
riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning. Dem skola tillhandahållas
räkenskaperna öfver alla medel, som genom allmänna
bidrag tillkommit eller genom traktater med
främmande makter influtit, statskontorets och
andra penningförvaltande verks berättelser till
Kongl. Maj:t samt alla kongliga bref,
protokoll och handlingar, på hvilka dessa
räkenskaper och berättelser sig grunda, och de äga
rätt att genom statsministern infordra
upplysningar af ämbetsmän och ämbetsverk. De
skola ej blott granska räkenskapernas formella
riktighet (hvilket för öfrigt redan förut gjorts
af kammarrätten) utan framför allt tillse, om
utgifterna öfverensstämma med stat och
författningar, om Kongl. Maj:ts beslut, på hvilka
utbetalningarna grunda sig, äro vederbörligen
kontrasignerade, om inkomsterna i rätt tid
och till riktigt belopp influtit m. m. Numera
bruka revisorerna också efterse, om gifna
anslag användts på ett lämpligt sätt, hvarför de
resa omkring i landet för att granska allmänna
byggnader o. d., till hvilka riksdagen anslagit
medel. Finna de något af riksdagen
fastställdt anslag vara öfverskridet eller användt
till annat ändamål, eller något annat vid
förvaltningen vara att erinra, så skola de anmärka
det i den revisionsberättelse, som de hafva
att aflämna till nästföljande riksdag.
Vid riksdagen har statsutskottet tillgång till
alla statens räkenskaper samt har att, om det
finner någon olaglighet begången, göra
anmärkning mot den statsrådsledamot, som
kon-trasignerat beslutet, men sådan anmärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
