Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nutidens pengar - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Nutidens pengar.
388
strimla af hvarje mynt, som gick igenom ens
händer, och alla dessa små strimlor kunde
då sammansmältas till en ganska ansenlig
metallklump.
Ursprungligen kunde hvem som hälst prägla
mynt, som gingo i rörelsen, så vida man blott
hade tillit till prägelns riktighet, men efter
hand öfvertog staten eller den regerande f ursten
hela myntpräglingen såsom ensamrätt, dels
för förtjänstens skull — en inkomstkälla, som
ofta missbrukades, i det myntet icke fick sitt
fulla värde —, dels till det allmännas bästa,
enär man därigenom uppnådde en större
likformighet och större garanti för myntens
gångbarhet.
Man föreställer sig vanligen, att mynten äga
ett fast värde, oföränderligt och opåverkadt
af varuprisens växlingar; men detta är en
stor missuppfattning. Visserligen är t. ex. en
guldtjugokrona alltid värd 20 kr., så länge den
är gångbart mynt i landet, själfva guldets
värde i ett sådant myntstycke är dock
underkastadt prisväxlingar, liksom hvarje annan
vara; men när t. ex. guldets värde sjunker,
så visar det sig icke i myntets prägel — utan
i en stegring af andra varors pris. Det är
ungefär samma förhållande, som då man åker
i en järnvägsvagn och ser ut genom fönstret:
det förefaller en, som om träden vid vägkanten
röra sig i motsatt riktning. Sålunda ser man
ofta en allmän höjning i varupriserna, som
i verkligheten endast är ett fall af
myntmetallens värde.
Starkast framträder pengarnas egenskap som
vara, när inan betraktar förhållandet mellan
de två hufvudmetallerna silfver och guld.
I gamla dagar begagnade inan silfver och
guld såsom myntmetall i ett bestämdt
värdeförhållande; i det gamla Babylon stodo de i
förhållandet 1: 13 l/4. På 1500-talet var
förhållandet ungefär 1: 11, på 1600-talet 1: 14,
och under de första 75 åren af 1800-talet var
förhållandet 1: 15 V2- Men då inträdde på
grund af de stora silfverupptäckterna ett fall
i Silfrets värde, som blef alldeles
öfverväldigande, och föranledde flere stora stater att inför
guldmyntfot, d. v. s. göra guldet till enda
grundvalen för myntväsendet.
Silfver begagnas nu i de flesta länder
endast liksom koppar, brons och nickel till
ut-myntning af skiljemynt, d. v. s. sådana mynt
som sakna motsvarande metallvärde och ha
värde endast på den grund att de i likhet
med sedlarna vid anfordraii inlösas i guld af
staten.
Af större länder ha ännu Kina, Indien och
Mexiko silfvermyiitfot.*
* I Indien är emellertid den fria utpräglingeii af
silfver numera inställd, och mynten cirkulera till högre
värde än metallvärdet, ungefär som ett slags skiljemynt.
Om det än är ringa utsikt till ett
gemensamt myntsystem till och med för den s. k.
civiliserade världen, så är det dock i nutiden
långt större likformighet än förr med hänsyn
till myntväsendet. Jämte den viktiga
omständigheten att guldet är den gemensamma
grundvalen för myntsystemerna, bidrager härtill
också införandet öfverallt utom i England af
decimalsystemet.
I alla civiliserade länder försiggår
penningomsättningen i stor utsträckning med tillhjälp
af papperspengar (sedlar, banknoter), som icke
hafva något verkligt värde i och för sig, utan
endast äro representanter för pengar. I de
länder, hvilkas penningväsen är i god ordning,
mottagas dessa papperspengar lika gärna som
reda penningar, men många staters
finansväsen är i så dålig författning, att de icke kunna
inlösa de papperspengar de utställa. Dessa
mottagas då vanligen, åtminstone om de
utsläppts i allt för stor mängd, endast till lägre
värde än hvad de lyda på, hvilket får sitt
uttryck däri att guldet betalas med högre pris
än papperet. Detta öfverpris kallas agio. Man
måste då när man har att göra med sådana
länder, lägga väl märke till om den eller den
summan, som det är tal om, skall uppfattas
såsom papperspengar eller effektivt mynt (guld
eller silfver). Denna agio kan variera ganska
betydligt från en tid till en annan, den
noteras i regeln dagligen på börsen, liksom andra
kurser, och utgör på somliga ställen endast
ett par procent, på andra däremot ända till
flere hundra procent.
Storbritannien
(England, Skotland och Irland).
Guldmyntfot, l Pund sterling (kallad
sove-reign — furste) delas i 20 shillings å 12 pence
a 4 farthings.
Af l kölnisk mark fint guld präglas 32
sove-reigns 22 karats guld, d. v. s. med en finhet
af ll/lz’, l sovereign väger 7,9s8 gram; har
den genom slitning kommit under 7,937 gram,
upphör den att vara lagligt betalningsmedel.
Engelska banken väger därför hvarje
guldmynt, som mottages i banken. Man präglar
guldmynt på 5, 2, l och V2 pund (skrifves £
= Livré), de vanligaste äro dock hela och
halfva sovereigns.
£ l sterling motsvarar 18 kr. 10 öre i
skandinaviskt mynt, dock kan kursen variera
något.
l sov. liar på framsidan drottning Viktorias
(numera konung Edvard VII:s) bröstbild med
krona på hufvudet och påskriften: Viktoria,
af Guds nåde. Britanniens drottning (konung),
trons försvarare. På baksidan: den helige
Georg och draken, därunder årtalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
