Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen inföll, förlorade jag honom snart ur sigte. På mina rop
erhöll jag ett par gånger ett aflägset svar, men omsider
upphörde äfven detta, och jag befann mig helt allena, omgifven af
vilddjur och mörker, utån annat vapen än en käpp i handen.
Slutligen förlorade jag gångstigen, samt nödgades utsöka en
af de små knähöga acaciebuskarne, hvilka så gerna ätas af
den svarta Rhinoceros, och i denna utskar jag med min knif
en bar fläck, hvilken jag betäckte med något gräs, såsom en
bädd, och lade mig der under afvaktan på dagningen,
plågad af både hunger och törst. Åtskilliga gånger försökte jag
att erhålla eld genom att afslå kopparhattar mellan två stenar
på en rned krut beströdd linnelapp. Oupphörligt oroades jag
af hyenor och jackhaler, och helt nära mig fångade lejonen
en blå-vilde-best, hvars döende skrän, förenadt med lejonens
rytande, för en stund utgjorde en ryslig concert, ehuru det
blef anledningen till min räddning. Hyenorna nalkades
isynnerhet oförskräckt, och jag nödgades åtskilliga gånger
uppspringa, för att något aflägsna dem. Vädret var kyligt, men
lugnt, himmelen mulen, och aflägsna blixtar upplyste då och
då mitt usla läger. Ändtligen nalkades dagningen och jag
begaf mig genast, så stelfrusen jag var, och så svårt jag ock
hade att gå, ty mina fötter voro starkt uppsvällda, att söka
vatten i en aflägsen däld, der jag doft hörde de
högljudda grodornas skrän, hvilka för mig nu forekommo såsom
de mest melodiska ljud. Efter att hafva stillat min törst
återvände jag, och träffade då en trupp Basutos, som ledde
af gamarne hade fråntagit lejonen det resterande af rofvet.
De sade mig nu den rigtning jag borde följa för att nå
deras kraal. Jag ankom slutligen dit helt och hållet utmattad,
och fann der mitt gevär och öfriga saker, hvilka min
förrymde vägvisare burit; men honom sjelf återsåg jag aldrig
mer. Efter att hafva något hvilat och vederqvickt mig,
erhöll jag en ny vägvisare och ankom i solnedgången till en
liten kraal, samt lade mig der, uttröttad, utanför en af
hyttorna. Jag lät ropa Kaptenen i byen, efterspanade genom honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
