Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ati Linné gifvit iqke mindre än tre olika namn åt del djur
vi här omtala, nemligen Cervus guineensis, Capra perpusilla
och Moschus pygmseus.
De tvenne exemplaren från Drottningholm måste vara
typerne för de uti Museum Ad. Friderici (I, pag. 12)
uppförda Cervus guineensis och Capra perpusilla, då inga
andra finnas eller, enligt förhanden varande underrättelser,
någonsin funnits bland nämnda samlingar, som kunna anses för
typer till dessa båda namnen. Men att en förvexling skett
mellan beskrifningarna, och att Linné ej haft exemplaren
framfor sig vid arbetets författande, är ganska tydligt.
Cervus guineensis framställes nemligen såsom den större af de
två, och vid den mindre, Capra perpusilla, säges: ”pedes
vix calami scriptorii crassitie”; hvilket redan kan anses något
öfverdrifvet om det lämpas till det mindre af de båda
exemplaren, och blefve alldeles orimligt, i fall det skulle sägas
om det större. Men vid samma C. perpusilla tillkommer en
beskrifning, som ganska väl passar på det större exemplaret»
men alldeles icke på det mindre, hvaraf isynnerhet kan
anmärkas uttrycken: ”m.ignitudo Felis” och ”aures ovatae,
nu-diusculae.” — Att Linné ej noggrant undersökt de båda
exemplaren, synes deraf, att han alldeles icke märkt de små
hornen på det större, hvilka väl döljas af håren, men
som dock säkert ej hade undgått Linnés uppmärksamhet, i
fall han hade uttagit djuret ur spritburken för att undersöka
detsamma, ej heller den ännu qvarsittande lemningen af
naf-velsträngen hos det mindre, hvarigenom detta bevises vara
en unge.
Då man känner Linnés vanliga noggrannhet vid arters
bestämmande och den skarpsinnighet hvarmed han plägade
såsom kännetecken framställa det karakteristika i formen, blir
derina uraktlåtenhet vid behandlandet af ett så märkvärdigt
djur, som det minsta bland Pecora, nog förvånande. Man
6kulle till och med kunna föranledas till den tron, att de
b&da omtalade exemplarets vm väntade, men ej anlände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
