Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(ill Sverige år 1*54, då Linné utgaf Museum Regis, ocb att
han derföre vid beskrifningen begagnat de fildre
anteckningar, som han torde hafva gjort uti Skbas samling onder sitt
vistande i Holland. Beskrifningen af Cervus guineensis synes
mig till och med alldeles oförklarlig, såvida man ej tSnker
sig densamma såsom uppgjord, åtminstone till en del, efter
Skbas tab. 45, fig. i, hvilken dock ej af Linné citeras. En
utförlig framställning af detta djurs litteratur-historia finnes
i den öfversigt af Linnés Pecora, som införes i Vet. Ak. Handl.
för 1845. Såsom ett tillagg till det, som säges om
Nano-tragus spiniger i Vet. Akad. Handl. 1844, sid. 191, får jag
bifoga följande beskrifning af de båda hår varande exemplaren.
1. Ung hanne (troligtvis ej fullt ett år gammal?). Homen små,
alldeles dolda af båren; 5 millim. långa; vid roten 2J m. m. i tvärlinia;
coniskt cylindriska med rundad, trubbig spets. Hornslidan är tunn,
sittande på ett smalt, coniskt, 4 mm. långt, ännu mjukt qvicke, som
nt-går, på vanligt ställe, från det rundade cranium, utån att sitta på någon
knöl eller ansvällning. (Likså syntes hornen sitta på det äldre exemplar,
som finnes i Leyden. Pannbenet tyckes hos denna art ej bli betydligt
tjockare och inuti ihåligt, för att bilda ett högt och starkt fäste åt
hornen, såsom hos de flesta andra Pecora).
Färgen gulbrun (nu urblekt), undertill hvit. Den hos Skogsbockarna
(Sylvicaprina) vanliga mörka färgen framåt näsbenen, ända till mulen,
är ganska tydlig. Långs åt hjessan och pannan bilda de något längre och
mörknre håren, i motsats med de kortare åt sidorna, en sort stor,
longitudinell, mörk fläck, hvilket allenast anmärkes derföre, att Liiviri
dervid lyckes hafva fästat uppmärksamhet.
Ansigtes-liuien är rät till midtpå pannan; sedan bakåt rundadt böjd.
Mulen (rhinarium) stor, såsom hos Sylvicaprac, med en djup midtelfåra
fram om näsborrarne. Den fortsättes bred ända till läppkanten, såsom
hos hjort- och ox-familjerne. Tårsäckarne (sinus sebacei) saknas.
Ögonen ganska stora. Öronen stora (se dimens.), rundade, brcdl aflånga,
inuti alldeles naktia; utanpå och i kanten glest förledda med gaixka små,
fina, upprätta hår, som dock foga märkas. (På ytlre sidan nf hvardera
örat sitta v. p. 30 a 40 små parasit-djur, af sl. Ixodes, so ra likna fina
vårtor. Dylika finnas ej inuti örat\ — Svansen (se dimens.) nf kroppens
farg, med en stor hvit tofs, som upptager halfva svansens längd och bar
en för demiu art högst utmärkt form. Den är nemligen hoptryekt och
kamformig, i det de något långa och räta håren äro uppböjdn Jtill
cn rät vinkel emot Sjelfva svansen. Denna form är särdeles utmärkt hos
hannarna, äfven helt små ungar, och synes på figuren i Boffons vol.
XII, tab. 42 (kopierad af Schri-bkiO. På honorna blir den aldrig så
utmärkt, dock alltid tydlig. Fölternu äro långa såsom hos Tragulus och
iiniiu finare, äu lio.s dcu, utaii häi tofsar. Dc bakre längre och öfverallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
