Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Biand isberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem ett lätt medel att nå land, som icke kunde vara
så långt aflägset.
— Låtom oss hoppas! sade Jean Cornbutte, för
att göra slut på ett samtal, som dagligen upprepades
mellan styrmannen och rorgängaren. Min tro är, att
vi inom kort få land i sigte.
— Der är det! ropade Marie. Se sådana berg!
— Nej, mitt barn, svarade Jean Cornbutte. Detta
är isberg, de första vi hittills mött på vår resa. De
skulle krossa oss såsom glas, om vi läte briggen
komma imellan dem. Penellan och Vasling, se upp vid
manövern.
Dessa flytande ismassor, som till ett antal af mer
än femtio syntes vid horisonten, nalkades småningom
briggen. Penellan tog rodret, och Jean Cornbutte
äntrade upp i bramsalningen för att derifrån kommendera
kursen.
Fram mot aftonen var briggen midt inne bland
dessa rörliga klippor, hvilkas krossande kraft är
oemotståndlig. Frågan var nu att manövrera sig igenom
denna flotta af berg, ty klokheten bjöd att fortfarande
styra framåt. En annan svårighet sällade sig till och
ökade det farliga i läget: man kunde icke bestämdt
angifva, huru fartyget borde styras, emedan alla omkring
liggande punkter oafbrutet flyttade sig och man alltså
saknade ett fast perspektiv. Mörkret tilltog snart med
tjockan. Marie steg ned i sin hytt, men på kaptenens
befallning skulle hela besättningen förblifva på däck.
Folket var försedt med långa båtshakar för att skydda
fartyget mot törnar från kringflytande drifisstycken.
La Jeune-Hardie kom snart in i en så trång
farled, att hennes rånockar ofta stötte mot isbergens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
