Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
log åt min skräck; den motsatta tankeströmmen och
jemte den min ärelystnad återtogo väldet. Det berodde
nu blott af mig sjelf att med en smula ansträngning
kämpa mig fram till denna så sällan uppnådda
bergsspets! Det vore en seger så god som någon annan!
Olyckshändelser inträffa ju så ytterst sällan! Hvilket
skådespel måste man ej hafva deruppe! Och hvilken
tillfredsställelse sedan att hafva utfört hvad andra icke
vågat!
Med sådana betraktelser stärkte jag mitt mod,
och afvaktade med lugn signalen till uppbrott.
Omkring kl. 1 tillkännagåfvo vägvisarnes steg,
deras samtal och bullret af öppnade och stängda dörrar,
att ögonblicket nalkades. En stund derefter inträdde
Ravenel i vårt rum:
— Stigen upp, mine herrar! Vädret är herligt,
och vid tio-tiden böra vi vara vid toppen.
Med ett hopp voro vi ur våra sängar och gjorde
i hast vår toilette. Två af våra vägvisare begåfvo sig
af i förväg för att undersöka vägen. De voro försedda
med en lykta, som skulle visa oss vägen, och medförde
sina yxor för att på svårare ställen inhugga trappsteg.
KI. 2 begåfvo vi oss samtliga åstad i följande
tågordning: framför mig och i spetsen Edouard Ravenel;
bakom mig Edouard Simon och Donatien Levesque;
efter honom våra båda bärare — vi hade nämligen
förenat med oss stugvaktaren i Grand-Mulet — och
sist hela herr N . . . :s karavan.
Vagvisarne och bärarne hade sinsemellan fördelat
sakerna. Uppbrottssignalen gafs, och vi satte oss i
gång under ett djupt mörker, styrande kurs på lyktan,
som skimrade på afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
