- Project Runeberg -  En öfvervintring i polarisen; En bestigning af Mont-Blanc /
103

(1874) [MARC] Author: Jules Verne - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det låg någonting högtidligt i denna affärd. Det
talades föga, och den ödesdriga hemlighetsfullhet, som
rådde omkring oss, grep en och hvar; men på samma
gång erforo vi ett lifligt intryck af det ovanliga och
spännande i vår belägenhet, som gjorde oss likgiltiga
för de faror, som kunde möta. Landskapet omkring
oss var fantastiskt. Vi kunde icke tydligt urskilja
konturerna. Stora, i hvitt skiftande, orediga massor, med
mörka, något starkare framträdande fläckar, stängde
horisonten. Himlahvalfvet skimrade med en egendomlig
glans. På ett afstånd, som icke kunde bestämmas,
sågo vi det ostadiga skenet af lyktan, och nattens
högtidliga tystnad stördes endast af det dofva och aflägsna
ljudet af vägvisarnes yxor.

Vi gingo sakta och försigtigt upp för den första
sluttningen i riktning mot foten af Döme du Gouter.
Efter två timmars besvärlig marsch kommo vi till den
första platån, kallad Petit-Plateau, belägen vid foten af
Döme du Go&ter på en höjd af nära 12,000 fot. Efter
några minuters hvila, satte vi oss åter i gång, tagande
af åt venster uppför den sluttning, som leder till
Grand-Plateau.

Vår karavan hade imellertid redan förminskats.
Herr N... med sina vägvisare skilde sig från oss,
emedan han kände sig så utmattad, att han måste taga
sig en längre hvila.

Klockan omkring half fem började daggryningen
lifva horisonten. Vi klättrade då upp för den sista
afsatsen till Grand-Plateau, dit vi kommo utan äfventyr.
Vi voro nu på mer än 12,000 fots höjd. Frukosten,
som här intogs, var snart undanstökad. Mot förmodan
iade Levesque och jag en ypperlig aptit, hvilket var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ofvervint/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free