Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inledning.
I det tal, med hvilket landshöfdingen, friherre C.
O. Palmstjerna öppnade dagens förhandlingar
vid Östgötha Kongl.
Hushålls-Sällskaps årsmöte den 29. januari 1838, ger han
en liffull skildring af jordbrukets daning och
utveckling i vårt land. Snart är han framme vid
tillståndet efter den stora ofridens dagar. »Carl
XII:s regering», säger han, »så full af ära och
elände, skördade landets kraft. Den medtog länder, folk och
tillgångar och lämnade riket slutligen fattigt på invånare med
förstörda näringar och till hälften ödelagdt jordbruk. Vid denna
kamp på lif och död hade all duglighet måst uppträda på krigets
fält, och där gick den under; fridens och skördarnas fält var till
det mesta oplöjdt eller plöjdes af gubbar, och de tunna grödorna
skuros af kvinnor och barn. Förmågan saknades, och
kunskapen dog bort; Landthushållningen steg då ned på ett af de
lägsta trappstegen och har allt sedan haft arbete nog att bringa sig
uppföre.»
Om denna skildring ej fullt håller sig inför senare tiders
forskningar, är det dock otvifvelaktigt, att vår modernäring vid
denna tid var högeligen försummad. Huru hon emellertid så
småningom under tidernas lopp kommit att intaga den rangplats,
henne med rätta tillkommer, vill jag här inledningsvis söka antyda.
De maktägande, i detta fall rikets ständer, voro efter Karl
XII:s fall först ställda inför uppgiften att på ett eller annat
sätt söka afhjälpa den rådande nöden, som i själfva verket var
så stor, att man år 1720 fick utfärda ett medgifvande »att
upplåta kronans skogar åt nödlidande menigheter, som begärde att
få stilla sin hunger med bark». Man kunde inom landet ej
producera ens det allra nödvändigaste, och därför måste man, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:15:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oghus/1/0015.html
