Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motvilligt, öppna sina portar för utlänningen. Han tog också
tacksamt emot inbjudningen. Utländska affärsmän erbjödo sig
att förlägga vår bergshandtering, köpmannen beviljades utländsk
kredit, och här hemma tillät man den, som kunde ett handtverk,
att fritt få utöfva detta till sitt eget och sina medmänniskors
gagn.
Genom alla dessa faktorer i samverkan hade en liflig rörelse
uppstått, och ett visst välstånd tycktes hafva följt den i
spåren. De goda tiderna voro dock »endast en bedräglig villa, köpt
på bekostnad af vår verkliga välfärd». Enligt uppgjord
beräkning för 1722 befanns nämligen riket vara i underbalans på
3,260,000 holländska gyllen. I förskräckelsen häröfver tillgrep
man den förhatliga utvägen att stifta och tillämpa en del snäfva
förordningar, som väl hänsynslöst tangerade den personliga
friheten, allt för att hindra öfverflödigt lefnadssätt, som man
ansåg vara roten till allt ondt. Man hade i allt fall härmed
endast träffat problemets negativa sida, nu stod man inför den
positiva, som var uppgörandet af en hushållsplan, mäktig att
upphjälpa landets förfallna finanser.
Därvid kastade man sig fullkomligt i armarna på det i
Europa då allmänt rådande s. k. merkantilsystemet, hvars koryféer
predikade industrialismens välsignelser och yrkade på
fabriksväsendets höjande, näringsflitens premiering samt prohibitiva
tullar på utländska alster. »Ett inhemskt näringslif under
statens hägn och på dess bekostnad» var parollen.
Sedan ständerna genom dekreterandet af det s. k.
produktplakatet, som förbjöd hvarje främmande nation att från och med
1725 hitföra andra produkter än dem, som »falla, växa och
tillverkas» i deras eget land eller dess kolonier, beredt vår egen
handelsflotta möjlighet att själf ombesörja hemforslingen af en
del nödvändighetsvaror, kastade de sig med stor ifver på
grundandet af en inhemsk industri, som skulle tillgodose alla våra
behof och göra utlänningens mellankomst öfverflödig.
Man inkallade arbetare från utlandet, satte åter i gång en
del gamla manufakturer och införde nya. Bekanta äro de af
Alströmer anlagda verken i Alingsås. Särskilda ämbetsverk
inrättades, skatter utkräfdes, och restriktiva åtgärder af alla
slag vidtogos, allt för att hålla manufakturerna vid lif. För att
tillgodose fabrikernas behof af »rudimaterier» anlade man
flerstädes i riket en mängd plantager för odling af lin, hvarjehanda
färggräs, mullbärsträd för afvel af silkesmaskar etc. Äfven
tobak, hvaraf importen särskildt tyngde handelsvågen, odlades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
